måndag 29 april 2013

Packar för att möta våren i Paris.


Hostan skräller och jag packar för att möta våren i Paris. På yr.no har prognosen äntligen ändrat sig och långtidsvarslet visar sol och hyfsat varmt.
På fem röster idag i ST frågade man om personen tyckte sig vara optimist eller pessimist. Jag frågade Torbjörn och han sa: det vet du, jag är en renodlad pessimist. Det ska regna, frun ska vara dunderförkyld och han ska bli det och vi kommer att sitta på rummet och frysa.
Jag däremot ser ljust på resan trots hostan och tidigare hot om kyla och regn. Är det inte konstigt det behövs en balans i parrelationen.
Nog om detta maken kommer att ändra sig på Arlanda. Han älskar nämligen flygplatser.
Ja, vad är det egentligen med flygplatser som är så positivt för oss.Ja det finns förväntan i luften på utresan, spänning och lite pirr. Folk från världens alla hörn rör sig i hallarna med sina stora väskor.

Innan vi kommer till vårat b&b på Lundby gård ska vi stanna i Gävle för att äta middag och krama barnbarnen. Vi ska också lämna Linnea där. Hon stannar där tills vi är på väg upp igen.

På Lundby gård har vi det bra. Där får vi en skön säng med "Höielakan"och en god ekologisk frukost. Vår värd var hemsk i början han kunde sitta och predika om än det ena och än det andra kl 05.00 på morgonen och sa man pip så kastade han sig över en och ville diskutera. Han är en ekologisk bonde och är på barrikaderna när det gäller allt. Han måste ha skrämt många under åren och tappat gäster inte minst. Hans fru däremot har alltid varit trevlig och helt utan strid.
Och varför bor vi där fortfarande efter tio gånger minst. Ja, vi är ju såna där sega och uthålliga typer som inte ger upp i första taget. Så vi har hållit ut och tänkt: det måste finnas nåt sätt att möta den där mannen när han sätter igång. Han verkar ju snäll innerst inne och han är nog bara rädd. Ja, ni hör ju psykologisera varhelst vi kommer.
Numera är det småprat med paret och en trevlig stämning i köket innan vi hoppar in i bilen och G kör oss till Arlanda.

Så brukar det vara men riktigt så blev det inte den här gånger. Fortsättning följer....