Så är jag här igen!

Sju dagar på Masesgården med min man. Det skulle ha varit tre. ons-lör. MenTorbjörn gjorde bedömningen att det inte skulle gå.
Jag var på väg till min läkare och gick utför trappan i tisdags, gjorde ingen häftig rörelse men kunde nästan inte gå när jag skulle ut i bilen. Vi bokade om och han körde ner och har varit min personliga assistent hela veckan.
Det var nödvändigt. Jag har gått med stavar i halkan och fått hänga i hans armkrok. Han har hämtat mat och dryck och ibland t.o.m klätt på mig. Allting går så väldigt sakta och för er som känner mig så vet ni att jag inte är nån långsam person. Jag får lära om. Jag ska inte säga att det inte är skönt men jag behöver planera och planera.
Som i badet tex . När jag går in där ska jag fundera på var det är bäst att ställa väskan med toalettartiklarna och var ska handdukarna vara i förhållande till bastun och ska jag ha staven/ stavarna och flipfloppen med in i bastun? Ja, inte kan jag lämna dem utanför men de blir ju så skållheta innan jag bastat färdigt. När jag kommer in i badet sen så kan jag inte simma. Så vad gör jag där då undrar ni? Jo jag arbetar med mina muskler på armarna. Dessa är viktiga kan jag lova. Varje gång jag ska upp från golvet eller upp sängen är de till så stor hjälp. Har under månader haft ett rejält gäddhäng och ett väldigt häng uppe på armarna också,hmm,Inte snyggt. Så när jag kommer in till poolen ska jag fram med olika hantlar av med stavar och flipflop och sen i. Uj, uj!
Ja, det är väl lite synd om mig men mest är jag lycklig efter varje genomgång av dessa muskler. Jag behöver göra allt jag kan för att inte falla igen för det vore förödande.

Sen har det varit några underbara och försiktiga morgonyoga-pass här med avslappning därtill. Då blir jag glad för att jag kan hänga med.

Jag har provat några promenader men dessa har varit knäckande. Jag får jätteont efteråt. Så den formen av träning är det slut med för nu. Jag får sitta med näsan i solen på balkongen i vår så att jag får i mig friskluft och D-vitamin i alla fall.
Vi delar rum Torbjörn och jag och det gör vi ju jämt i livet.Men när vi är på ett sånt här yttepyttigt ställe blir det annorlunda.
Jag älskar det yttepyttiga, det gulliga, den typiska stilen de har här i Dalarna. Jag vill gosa till det, ha varmt på rummet under dagen, inte så varmt på natten. Sitta i sängen och läsa och skriva. När jag är här annars så har jag också blöta träningskläder som jag hänger utanför fönstret.
Men det är klart de är inte dyngsura som Torbjörns. Så hans kläder åker in och ut. Det luktar svett på rummet och fönstren står på vid gavel med korsdrag. Mysigt och gosigt?Nej inte precis.
Man kan lugnt säga att vi har olika behov när det gäller det.
Sen är det samma visa som vanligt ( för er som läst blogginlägget, Lelak papa.) Jag vaknar lite försiktigt, mornar på mig och är väl långsammare än vanligt. Så händer det,varje dag likadant.Torbjörn verkade sova sin bästa skönhetssömn och jag viskar: Vill du sova vidare och han mumlar nej nej till svar och så vänder jag ryggen till och karln står där med skorna på ( jo han hinner tvätta sig och borsta tänderna) och undrar om jag är klar. Det är ett mysterium och kommer så att förbli.

Vi har det bra här, vi äter underbar mat, vi har 10 meter till badet. Vi går på bra föreläsningar som vi kan diskutera efteråt. Vi har naturen utanför knuten Vi är vänner nästan varje stund.
På lördag ska vi på skid-VM. Det ska bli jätteroligt. Jag som inte orkar titta på alla tävlingar hemma försöker trycka i mig essensen av resultat och namn nu under den här veckan. Detta för att jag inte ska stå som ett unikum på läktaren och fråga om allt.

Thai Airways

Den stora vita fågeln sänker sig ner mot marken. Det är mörkt och ett snöregn faller.

Hon tvekar ska hon? Hon vill vika upp sina långa ben fälla in sina klor press vingarna hårt mot kroppen och trycka till i ett enda kraftfullt slag. För att sen lyfta huvudet mot himlen och vända hem. 

Istället fäller hon ut sitt landningsställ, dunsar mot marken och bromsar allt vad hon kan. Glider in mot platsen där hon ska vila. Hon töms. Hon är trött ,resan han varit lång. Nu rinner det kalla vattnet längs hennes kropp. Det är fortfarande mörkt och hon sänker sitt huvud och blundar. Hon längtar hem.

Nu är det dax.

Nu har finska paret 1,2,3 och engelska familjen 1 och 2 åkt hem. Släkten från Småland är ovänner så alla är på varsitt håll. Barnen är trötta och gråter. Så nu är det dax att åka hem (nej, jag bara skojade).Men det känns i alla fall som en ny trupp runt poolen.

Jag tog en bild på min solstol innan jag gick upp till rummet efter att ha badat för sista gången. Efter en halv timme tittade jag ut och då hade nån fyllt min plats. Det fanns många solstolar att välja mellan men denna någon valde min och jag vet varför, den var så bra. Bra hela dagen liksom. På morgonen fräsch med lagom skugga. Mitt på dagen för varm i två timmar precis som alla andra och så på kvällen så ljuvlig ända fram till klockan sex. 

Igår sa vi hejdå till våra städerskor. Hon som vi träffat här i tre år nu har bytt och städar numer villorna men ibland hjälper hon vår unga städerska. Igår hade de pyntat sängen i hopp om dricks. Dricks blev det och foto och kram. De ha försett oss med orkidéer alla tolv dygn. Så fint att se på och så trevligt på bordet och bänken.

Vi har sagt hejdå till alla nu och skickat hälsningar till GM( general manager) som är i Bangkok. Det har vi lärt oss i alla fall säg för allt i världen inte Vichit när man pratar med personalen om honom, det är GM och inget annat.

Jag träffade en så trevlig trainee i morse i receptionen. Hon var sugen och prata engelska och berättade att hon läst business and management på universitet i Phuket hon praktiserade i fyra månader på hotellet och hoppade på arbete. Jag sa till henne när du jobbat några år kan du bli GM. Då såg hon överraskad ut och fnissande. Jag? Sa hon. Ja, du sa jag. Självklart! Nånstans på nåt hotell kanske här kanske nån annan stans.

Ja, det är tuff att lämna värmen trots att jag vet att det är fint hemma. Men två veckor till här skulle inte vara fel. Livet är så enkelt. För det svåra vill jag glömma. Nu stundar besöken på sjukhuset och kylan. Jag har i alla fall boostat mig allt som går så nu bär det av.

Goda vänner på besök

Våra kära gamla vänner sedan 38 år tillbaka råkar befinna sig en bit härifrån samtidigt som oss.Redan inne vi reste bestämde vi oss för att ses härnere. Så behändigt! De tog en taxi hit, vi bokade rum till dem och så fick vi ett dygn tillsammans. Med bad, prat, seafoodbarbeque och mera prat. Alla dessa år har gett oss många minnen och varje gång vi ses behöver vi uppdatera oss. Hur går det efter pensioneringen? Hur är det med krämporna? Och så-Nej, nu pratar vi inte mer om det. Utan: Vad har ni för planer? Hur var det i Spanien? Har ni träffat X sen sist? Ja, så håller vi på. När vi inte bara dippar in i nåt som vi pratar om länge, länge.

Vänner är en gåva gamla som nya. Vänner får man inte gratis, vänskapsrelationer behöver vårdas. Man behöver se varandra. Stötta varandra. Ha roligt ihop. Ha gemensamma upplevelser. Hjälpa varandra. Ge plats till den andre.Ta tag i gnissel på tråden ibland. Om inte relationen får den näring den behöver tynar den sakta bort och försvinner.

Ni får stå ut med dubletterna jag har inte lärt mig hur jag  tar bort dem😞

Livet runt poolen

Jag har aldrig i mitt liv varit på ett hotell på det här viset. Man har ju hört om människor som har All Inclusive och aldrig lämnar hotellområdet men det har aldrig varit nåt som jag skulle välja. Nu har jag upplevt det i alla fall och efter många vedermödor klarat det bra.

När man ligger där vid poolen med sin bok och inte har så mycket att tänka på så blir ju det som händer framför näsan på en desto intressantare. Många saker passerar men en del går inte att undvika.

Vi har varit en kärntrupp runt poolen några dagar och däremellan har folk kommit och gått. Vår trupp har bestått i Det finska paret 1, det finska paret 2och det finska paret 3. Sen två engelska familjer i sällskap med var sin son en på 1 år och den andre kanske 5 år. Och så en släkt från Småland. När de kom hade just en annan släkt från Småland lämnat så man undrar ju, om det varit nån drive där från nån resebyrå eller.... En tyskt par har med sin frånvaro varit högst närvarande,återkommer till det. Och så vi två då på samma solstolar varje dag. 

Det finns dolda regler och koder runt varje pool som går ut på att man ska lista ut hur man uppträder. Igår eftermiddag kom det en familj som tydligt bröt mot dessa regler.Det var en familj från England med tre barn mellan 7-10 år. Vi har tre sängar i sten i poolen som har vattenstrålar inbyggda så att man kan få ryggmassage. För att få igång dessa måste man trycka på dem manuellt. Barnen hittade knapparna och det utbröt ett fasligt liv. Alla runt poolen höll på att bryta ihop. Volymen var hög barnen skrek och skrattade. Inget konstigt runt en pool där det brukar vara livat. Föräldrarna märkte inget förrän 1 åringen i den andra engelska familjen började storgråta han hade guppat runt där med sin mamma och pappa i stilla ro i tre dagar och nu detta.Plötsligt blev allt tyst och vi såg alla att de begripit: här runt poolen är det lugnt och stilla på eftermiddagen, alla ligger och njuter eller sover i solen som har en behaglig temperatur. Familjen försvann och dök aldrig upp igen.

Likaså pratar alla vuxna med små bokstäver. Nån från Småland ställde sig mitt i poolen och skrek ut sitt livs historia till nån som satt på kanten , inte ok tyckte vi andra.

Så var det klädkoden. En mamma med sin 10-åriga dotter och en fästman full av anabola var runt poolen några dagar. Hon hade stringbikinitrosor så minimala som det bara gick att ha sen hade hon en lång orm tatuerad från skinka ner till knävecket. Då fick jag lust att säga: se dig om runt poolen är det nån annan som är nästan naken här? Din nakenhet framstår nog som påklädd i Rio men passar nog bättre in där.Och vad tror du att din dotter tycker om att ha en mamma nästan utan kläder? 

Men det var inte det som var tuffast att se utan det som hände när de lagt ut en bild på Instagram. Alla tre satt tätt tillsammans i grupp log allt vad de kunde och gjorde segertecken in i kameran. När bilden var tagen tog flickan på sig cyklopet och försvann. Mamma återgick till att klia fästmannen på ryggen och när de inte höll på med det stirrade de i sina telefoner. Flickan ropade många gånger och ville att mamma skulle se henne en stund med hon märkte inget. Till slut blev det så provocerande att se hur övergiven flickan var att impulsen var att gå fram till mamma och släpa henne fram till flickan och säga: Hör du inte hon ROPAR på DIG!!!!!

Så där ligger vi i lugnandes ro och får hålla i oss när familjedramat spelas upp framför oss. Det är ju inte det man tänkt sig när man ska ligga och halvsova.

Och så var det det tyska paret då. I början av vecka dracks det friskt i några dagar och en dag gav  kvinnan  mannen nån sorts hmhm- massage så alla måste titta bort. Så ja det är också en regel-besvära inte poolgrannen med nån sexakt. När det gäller alkoholintaget under dagtid så uteblev det när pengarna tog slut. Så varje dag vacklade de ut vid fyratiden på em för att inte missa Happy hour. Och så hörde vi dem tjoa in på småtimmarna. I morse åkte de bleka och rödögda. Varför dricker man inte hemma istället man får ju så mycket mer sprit för pengarna då.

Ja, tänk vad man kan få bry sin hjärna i om man vill när man lägger sig vid en pool. Jag ville det då alldeles tydligt som ni nog redan förstått. Bry mig, fundera, småglo och fundera igen.

En snart 60-årig dam som bestämt sig för hur det ska vara när man bedriver poolliv i Thailand.😊

Utflykt till Saladan

Trenden fortsätter. Benet blir stadigare och stadigare. Så den här morgonen plockade jag ihop min frukost själv och åkte bara bil på väg upp till frukosten och så går vi tillbaka.

Sen till poolen och en massa timmar där där med min nya bok, Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Boken börjar i slutet på 30-talet så nu blir det mera 40-tal mera förkrigstid. Har just lämnat det i boken Att inte vilja se av Guillou. Det är lika bra att dyka ordentligt.

Apropå dyka så är det så himla skönt att få vara i en bok timme ut och timme in i stället för att "dutta i och ur".

Dagen förflyter, det håller på att bli varmare här. De absolut skönaste stunderna vi poolen är på morgonen, krispigt och fräscht och på kvällen i solnedgången. Då ligger alla lojt och sover eller läser. 

Ikväll ska vi våga oss på en utflykt i till byn,Saladan. 

Vi hittar ett trevligt matställe som ägs av ett ungt par. De är gifta och har barn. Innan maten kommer in ska jag bege mig till toaletten. Jag hamnar framför en dörr med mycket text på thai. Jag bestämmer mig för att det nog står toalett på skyltarna. Ack så fel jag hade, det stod sovrum. Det var parets eget sovrum ,oj,oj.hon kommer springade och visar mig toan. Den är väldigt fräsch och när jag ska tvätta händerna utanför toan står barnets nappflaskor nydiskade på hyllan ovanför handfatet. Det är inte Sverige.

Vi äter gott och släntrar ut i mörkret. Efter hela gatan myllrar det av matställen som säljer sina varor från den tuktuk de kört dit ( thailänska foodtrucks alltså) Folk mumsar och äter.

Idag är det bättre.

I morse sken solen som den gör varje morgon här hittills. Innan vi kom hade det varit ett våldsamt regnande och man var så glada att äntligen se solen. Vilken tur vi haft.

Solen sken också inne i mitt ben. Det gick lättare att komma ur sängen även om det inte var bra. Jag kände mig gruvsamt att ta mig till frukost men T peppade mig. Här är det väldiga backar och vägen upp till frukost kan göra vem som helt andfådd. Jag skulle inte gå förstås utan vi skulle beställa en bil. Sista trappan upp till Peak restaurang som den heter är också lång. 

Utsikten från restaurangen är hänförande, så det är roligt att äta där. Jag föste på med samma ben uppför trappan och höll i maken så det gick bra. T plockade ihop all mat till mig och så hade vi en mysig långfrukost.

Så efter ännu en biltur var det en kort promenad till poolen. Tänk poolen som jag så föraktfullt fnyst åt när jag deppade för att jag inte kunde promenera fem km på stranden. Poolen framstod nu som den underbaraste plats på jorden. Det finns träd vid poolen och parasoller och ville jag bada kunde jag hänga runt halsen på T. Vad kunde jag mer begära efter en dag på balkongen.

Jag har just lyssnat klart på Jan Guillou bok, Att inte vilja se. Den är den fjärde i hans serie om bröderna Lauritzen under första och andra världskriget. Det har tagit på att lyssna på den så idag behövde jag en halv dags paus innan jag gav mig in Christina Sandbergs trilogi om Maj.