Bilder från Giverny

De regnar guld och vi strosar i Montmartre. - 5 maj

Imorse då vi vaknade ringde det på Torbjörns telefon, ett konstigt nummer. Ska vi svara? Ok, jag tog det. Det var en man som på sin brutna engelska förklarade att han ringde från KLM.
Han ville fråga om vi kunde tänka oss att flyga hem kl 16 istället för 13.30. Vi skulle byta flygbolag och resa med Air France istället för KLM. Flyget skulle gå direkt inget stopp i Amsterdam. Hmm....
Vad var nu detta och vem var det här?
Så kom slutklämmen. Om ni gör det så vill vi kompensera er med 400 euro kontant eller 600 euro i resecheckar( att flyga för). Då mindes jag plötsligt det här har vi varit med om förut. Det var kanske tio år sedan, vi skulle till London. En kvinna kom fram till oss på Arlanda och frågade om vi kunde vänta några timmar på flygplatsen och ta ett senare flyg och för det skulle vi få pengar eller resecheckar. Vi våra fårskallar tackade nej. Det har vi ångrat sen dess.
Så nu var jag beredd. Jag tackade ja men sa samtidigt. Hur kan jag veta att du är den du utger dig för. Jag fick telefonnummer för att kolla det och de nya flygbiljetterna kom på mailen.
Det regnar guld över oss idag.

Vi ger oss ut för att ta tunnelbanan till Montmartre. Efter att ha kommit halvvägs går vi bet. Vi hittar linjen vi ska åka med men inte rätt riktning. Jag frågar några kvinnor som ser ut att veta. De tar fram sina glasögon för att se på min karta och när de börjar prata så visar det sig att de är från Ryssland. Hjälp tänker jag hur ska det här gå? Och speciellt efter mina erfarenheter från gårdagen. Det går så där men till slut kommer de på att vi ska ner en trappa.Ok säger jag och förklarar att jag måste hämta min man som är två rulltrappor upp. Jag tackar så mycket och ger mig av. Hittar T och så åker vi ner. När vi kommer till våningen där jag lämnade kvinnorna, SÅ STÅR DE DÄR!! Och väntar på oss. De vill visa skylten, som är en trappa ner. Vi åker ner hittar skylten och vi tackar igen och ger oss av. Kommer fel och då kommer de igen! Vi engagerar en man tillsammans och med hjälp av honom kan vi hitta. Vi vinkar till våra ryska damer och hittar vår perrong.
Alla mina onda tankar om arga ryssar kommer på skam och jag får revidera allt jag tänkt om hur ryssar minsann är.

När vi kommer fram startar vår vandring uppför mot Sacre'-Coeur. Vi missar förstås att det finns en linbana ( sånt missar vi alltid). Väl uppe är utsikten fantastisk. Sacre'- Coeur byggdes mellan 1875 och 1914 på berget Montmartre som betyder martyrernas berg. Kyrkan skulle vila så högt för att blicka ner över Paris och ge förlåtelse till all synd som fanns därnere.

"Skyarna i Paris snuddar vid Sacre'-Coeur genom ett skymnings dis ser man hur dagen dör.".......

Men vår dag är inte på väg att dö än,det är bara lunch. Mässan är just slut och folk strömmar ut medan vi tar plats i bänkarna. Vi sitter i stillhet,vi tänder ljus till våra föräldrar som är i himlen och vi strosar ut ur kyrkan.
I Paris pussar man varandra idag,inte alla pussar alla men paren ser förälskade ut och föräldrar kysser sina barn. Det är varmt och solen skiner.
Vi pussas också,vi vandrar hand i hand och vi stryker varandra på armarna både i kyrkan och när vi sitter på café.
Vi ägnar flera timmar till att sitta där där vi äter chèvresallad, med varm chèvre. Mums!!
Vägen ner igen kantas av affärer och massor av människor.
Innan vi lämnar Montmatre stannar vi vid Moulin Rouge. Den legendariska kabarén från 1925. Lite sliten i dagsljus men i full aktion på kvällarna.

Vi avslutar vår sista kväll hemma i våra kvarter, Bercy Village har många restauranger. Vi sitter ute,det är varmt och tittar på folk.
Vi har haft en fin resa,upplevt mycket. Haft ett rimligt tempo och mått gott.
Vår uppfattning och fördom om det uppnästa och otrevlig parisarna som inte vill tala engelska har helt kommit på skam.Så många trevliga fransmän(och alla kan ju inte vara från landet)det finns i den här stan.
Så var det slut för den här gången. Var nästa resa går vet vi inte än men vi fick ju ett startkapital idag så vi får se var vi landar med KLM.
Bilderna lägger jag in när jag kommer hem eftersom ICloud inte har fungerat.

Jump on and jump off. - 4 maj

Solen skiner men det är lite svalt i luften. Vi ska ut och åka buss idag, inte gå alls. Vi ska swischa runt och se alla sevärdheter hoppa av om vi vill eller bara fota från bussen. Det blir mycket av det senare.
Place de la Concorde är den första platsen vi kommer till. Där finns Luxorobelisken som var en gåva till Ludvig Filip 1831 från en vice kung i Egypten som hette Muhammed - Ali. Där fanns också en giljotin under franska revolutionen och både Ludvig den XVI och hans fru Marie Antoinette halshöggs där 1793. Och många många fler såklart.

Vi reser efter Champs-Elysees mot Triumfbågen där uppe på toppen kryllar det av människor. Vi fotar och rundar den med fart. Siktet inställt på Tour Eiffel. Lika där lämmeltåg hit och dit.
Vi är på väg till Jardin de Luxembourg där ska vi sitta i solen med parisarna och njuta. Så blir det. Vi köper vår lunch och kämpar oss till två gröna stolar från 1923.
Parkens mark är skänkt till barnen i Paris från Napoleon. Det finns små segelbåtar att hyra. Hästar att rida på och säker mycket mer. Alla njuter idag.

Färden går vidare in i stan. Då händer det, vi får ingen plats så vi måste stå uppe på övre däck på bussen.
Jag står mitt i gången en stund när någon gruffar bakom mig. Någon talar ryska med mig en man och en kvinna ser arga ut. Jag säger att jag inte förstår och då talar hon på engelska. Hon säger att de inte ser nåt eftersom jag står i vägen. Jag tittat framåt och undrar vad de missat pga av mig, inget. Jag svarar och pekar på höger sida och på vänster sida om bussen och säger: Ni kan titta här och titta där , vad är det ni ska se där framme, ingenting. Jag har ingen plats så jag måste stå tills nåt blir ledigt. Jag känner hur deras blickar kunnat mörda mig men av nån konstig anledning så bryr jag mig inte. Brukar annars bli rädd och huka mig. Tänker bara: Det måste vara jobbigt att vara så arg när man är på semester.
Väl hemma blir det en tupplur och efter den känner vi,nej,vi orkar inget mer idag. Så vi drar på oss morgonrockarna och så blir det mys hela kvällen tills vi somnar igen.

Det finns visst fler änglar på jorden och vi äter en födelsedagsmiddag.- 3 maj

Vi skuttar upp ur sängen och gläds åt en ny dag!
Jag har ju inte berättat att vi hamnat på ett utmärkt hotell. Billigt, snygg design, underbar frukost och en säng som är som ett dunbolster.
Efter frukost tar vi metron till Louvren. När vi kommer in på gården ser vi en vansinnigt lång kö som ringlar sig runt runt vid pyramiden. Hur gör de? Har det biljetter eller....? Måste fråga. Går fram till en säkerhetsvakt och han pekar mot " the end of nowhere". Jag går däråt och träffar en ny säkerhetsvakt och han säger att vi måste ställa oss i kön och köpa biljetter inne under pyramiden. Jag suckar och går en bra bit tillbaka till T som sitter på en liten kub. Jag sätter mig i hans knä och vi stirrar på kön och så säger vi i kör: vi skiter i det här idag vi får gå hit imorgon.
Runt oss är det folkligt och ur denna massa kommer säkerhetsvakten och säger: follow me! Vi stirrar på varandra och följer snällt med.
Han går i i en byggnad och genom en säkerhetskontroll, viftar lite åt vakterna där. Och tar oss ner under jord i entréhallen. och där, vi är inne och det är bara att köpa biljetter.
Vi säger merci, merci boceau.Och vi önskar att vi kunnat klämma till och säga: Du är en ängel,på franska men det kan vi inte.Han ler lite blygt och försvinner.Varför gjorde han så? Hade han små vingar där under sin reflexväst. Vi tjänade flera timmar på hans initiativ.

Väl inne så tar vi fram all information och alla kartor vi har. Torbjörn vill sätta fart mot Mona Lisa, sen är han nöjd säger han. Och till slut så hittar vi henne. Runt henne står massor med folk och trängs och fotar. Vakterna talar oavbrutet i sina walketalkes. Stämningen är spänd.Det är som att trängas framför en rockstjärna. Idag är det en vanlig fredag och vi är hur många tusen som helst här på Louvren.

Det blir lite lite med bara Mona Lisa tycker jag. Vi ser några fler målningar av Leonardo da Vinci, vi ser Napoleon i strid,vi ser skulpturer från Borgese, egyptiska rester från pyramider och islamiska ägodelar från förr. Vi hittar aldrig till Michelangelo galleriet. Men däremot hittar vi Venus de Milo. Där var det nästan samma pådrag som hos Mona Lisa. Torbjörn stönar, vad är det där att se en skulptur av en kvinna som saknar en arm. Herre Gud folk är inte kloka.

Vi ger oss och tar oss ut ur detta myller på Louvren.
Det blir lunchsallad på en trevlig liten uterestaurang. Sen strosar vi mot öarna och Notre Dame.
Vi bestämmer oss för att gå hem och hittar en gräslig väg som ingen annan vill gå på. Vi går längs en motorväg och andas i massor med avgaser.

Väl hemma ska vi vila. Då upptäcker jag att vi fått svar på ett mail där jag skrivit och frågat efter bord på en fiskrestaurang. Bordet står dukat kl 20.00. Om en timme alltså. Helsike!
Jag hade hittat restaurangen på Tripadvisor och den låg väldigt högt 149 av 9000 restaurangen. Jag hade en tanke med den förfrågan och det var att jag skulle överraska Torbjörn och ge honom sin present redan nu. Jag vill att han ska få sin cykel så att han hinner använda den i sommar. Får han den till hösten så måste han ju vänta till nästa år innan han kan cykla.
Så sagt och gjort: Jag säger till T att vi ska åka dit och han undrar hur i fridens dagar jag orkar. Han är jättetrött efter dagens pass.
Vi byter om och tar en taxi till restaurangen som inte ligger så väldigt långt bort. Vi beställer, ingen av personalen kan nån engelska så de får använda en gäst som översätter åt oss.
Sen är det dax för den stunden då jag ska överlämna min present,en liten leksakscykel i en röd ask med sidenband. En fin stund.

Sen kommer maten och den är så franskt. Rena smaker. Lite och väldigt gott.
Vi sitter vid ett bord som står vid fönstret. Utanför ligger ett stort torg. Och därute mitt på torget får jag syn på en liten pojke,kanske 4 år. Han är där med fyra fullgubbar och kanske någon av dem är hans pappa. Timmarna går och de dricker och dricker till slut försvinner några och kommer sen tillbaka med några pizzakartonger.Pojken äter ur kartongerna. Han sitter i knä en den ena och än den andra.
Var är din mamma? Var är ditt hem vill jag gå ut och fråga.
Var är socialjouren? Finns det ingen som bryr sig. Till slut går han iväg med en av männen. Jag har måst titta bort för länge sen för att kunna prata om nåt annat än det som händer därute.
Vi tar taxi hem, vi sover i ett dunbolster. Livet är så olika för oss människor. Det gör så ont i hjärtat.

Giverny - 2 maj

Klockan 09.00 blir vi hämtade av B och A för att resa till Giverny. Vi ska besöka Monet hem och trädgård och det impressionistiska konstmuseet som finns där.
Vi reser i 7,5 mil utanför stan. Glada att återse B och A. Sist vi sågs var vi i Norrfjärden för en månad sen.
Vi tappar nästan andan när vi kliver in i parken. Jag tror aldrig jag sett så många olika sorters tulpaner. Sen en massa andra vårblommor som vi ibland kan namnen. Det var faktiskt mer än det jag förväntat mig. Visste att trädgården var vacker men så här...
Den konst vi får se av Monet är i hans ateljé annars visas en stor japansk samling.
Monet dog 1926 och blev nästan blind de sista åren. Hans fru Alice dog och hans vän gjorde allt för att stötta honom att fortsätta måla. Han målade vidare men med helt andra färgskalor.

Nåt som vi undrade över när vi gick där är varför man dragit en väg rakt igenom trädgården. Vi fick gå i en tunnel under vägen till den japanska delen Jardin d'Eau.
Där var i alla fall den berömda bron. Vacker med en ganska stor damm framför.
När vi sett oss mätta på blomprakten blev det lunch på ett väldigt fint franskt värdshus som ligger mitt i byn.
Vi fick nya krafter och gav oss in bland impressionisterna på konstmuseet. Lagomt många tavlor ,det gick att ta det lugnt och se sig om och hinna tänka.
När vi var klara så återstod hemresan. Rusningstrafik mellan Njurunda och stan, vad är det för jämmer?Här stod vi stilla nästan på väg in till Paris. När vi var hemma somnade vi och det gick knappt att få liv i oss innan det var nattinatti.

Vem har sagt att det ska vara lätt.

Efter att ha lämnat Gävle där vi fått en jättegod Valborgsmiddag reser vi vidare mot Lundby gård.Tack Emelie och Björn för allt ni gjorde för oss och allt gott ni bjöd på.
Vi hade en härlig stund med er,Linnea och era barn.

När vi klev in hos G och S kändes det som att vi ville krama om dem. Vi hejdade oss förstås och började prata om att vi skulle upp 4.00 och ta oss till Arlanda 04.45.
Vi gick upp på rummet för att installera oss. Med oss har vi en påse där vi har kläderna som vi ska ha imorgon då vi reser. Då säger Torbjörn: var är min nessesär? Då vet jag, din nessesär står på bänken hemma i köket. Jag minns hur jag gick ut i köket och tänkte: Tänk om jag skulle glömma den här. Jag vet ej vad som hände eftersom jag gömde den men jag tog påsen med våra kläder och gick ut.
HIMMEL och PANNKAKA!!!!! Är det så man säger eller nåt mycket värre.
I nessesären ligger all medicin som Torbjörn inte kan vara utan.
Vi står där som paralyserade. Vi måste få tag på ett apotek. Du har väl recept kvar säger jag. Nej, säger T inte blodtrycksmedicinsrecept och den andra vet jag inte.
Vi går ner till G och S de ser chockade ut men men kollar nattöppna apotek och ringer en kompis som är läkare. Han pratar med T och provat sen och ser om han kan skriva ett recept men han saknar en kod till Apoteket så vi får ge upp.
Det apotek som är öppet är inne vid SJ.
Vi går ut på gården och då säger T: Tänk om det här inte fungerar då hinner jag inte hem inatt för att hämta medicinen. Du är galen du kan väl inte åka hem heller säger jag. Vad ska jag göra då jag kan inte åka utan Varan.
Vi ger oss av till stan 45 min.  Väl framme visare det sig att det finns recept på Varan men inte på blodtrycksmedicin. Hon säger ni måste få tag på en jourhavande läkare. På 1177 säger man att man inget kan göra för de har ingen avtal med Sundsvall så de kan inte se journalen. Vad ska vi göra då. Ja, ni kan prova ringa 0601177 det var en luring det fungerade inte men hon blev av med oss i alla fall.
Då måste vi till en akutmottagning för att få ett recept utskrivet.
Då far det i mig jag tar en nummerlapp igen. T är och köper tandborste etc. Jag vill prova igen de måste ju kunna ge dig 6 tabletter.
Vi kommer till en annan kvinna. Går det inte att ge oss dessa tabletter. Hon grunnar lite. Och så säger hon: Jag kan skriva ut ett recept i din läkares namn om hon inte misstycker. Hon rotar fram en lite ask och så sätter hon igång. All medicinhistoria finns ju i datorn.
När hon är klar säger hon: jag tror min farfars far kom från Kvissleby. Vi gör stora ögon sen säger hon och så är jag ofta i Söråker hos min släkt som lever där. Hon ler och vi ler så mungiporna är uppe vid öronen.
Vet du att om det funnits en dagen ros och sätta in i nån tidning så hade vi gjort det.DU ÄR EN ÄNGEL !!
Hon ler och säger ha det nu så jättebra i Paris.
Hon vågade,  hon hade civilkurage och kunde sätta sig över det som man får bara för att rädda våran resa.
Vi reser tillbaka till Lundby gård och sover 4 timmar.