Det finns visst fler änglar på jorden och vi äter en födelsedagsmiddag.- 3 maj

Vi skuttar upp ur sängen och gläds åt en ny dag!
Jag har ju inte berättat att vi hamnat på ett utmärkt hotell. Billigt, snygg design, underbar frukost och en säng som är som ett dunbolster.
Efter frukost tar vi metron till Louvren. När vi kommer in på gården ser vi en vansinnigt lång kö som ringlar sig runt runt vid pyramiden. Hur gör de? Har det biljetter eller....? Måste fråga. Går fram till en säkerhetsvakt och han pekar mot " the end of nowhere". Jag går däråt och träffar en ny säkerhetsvakt och han säger att vi måste ställa oss i kön och köpa biljetter inne under pyramiden. Jag suckar och går en bra bit tillbaka till T som sitter på en liten kub. Jag sätter mig i hans knä och vi stirrar på kön och så säger vi i kör: vi skiter i det här idag vi får gå hit imorgon.
Runt oss är det folkligt och ur denna massa kommer säkerhetsvakten och säger: follow me! Vi stirrar på varandra och följer snällt med.
Han går i i en byggnad och genom en säkerhetskontroll, viftar lite åt vakterna där. Och tar oss ner under jord i entréhallen. och där, vi är inne och det är bara att köpa biljetter.
Vi säger merci, merci boceau.Och vi önskar att vi kunnat klämma till och säga: Du är en ängel,på franska men det kan vi inte.Han ler lite blygt och försvinner.Varför gjorde han så? Hade han små vingar där under sin reflexväst. Vi tjänade flera timmar på hans initiativ.

Väl inne så tar vi fram all information och alla kartor vi har. Torbjörn vill sätta fart mot Mona Lisa, sen är han nöjd säger han. Och till slut så hittar vi henne. Runt henne står massor med folk och trängs och fotar. Vakterna talar oavbrutet i sina walketalkes. Stämningen är spänd.Det är som att trängas framför en rockstjärna. Idag är det en vanlig fredag och vi är hur många tusen som helst här på Louvren.

Det blir lite lite med bara Mona Lisa tycker jag. Vi ser några fler målningar av Leonardo da Vinci, vi ser Napoleon i strid,vi ser skulpturer från Borgese, egyptiska rester från pyramider och islamiska ägodelar från förr. Vi hittar aldrig till Michelangelo galleriet. Men däremot hittar vi Venus de Milo. Där var det nästan samma pådrag som hos Mona Lisa. Torbjörn stönar, vad är det där att se en skulptur av en kvinna som saknar en arm. Herre Gud folk är inte kloka.

Vi ger oss och tar oss ut ur detta myller på Louvren.
Det blir lunchsallad på en trevlig liten uterestaurang. Sen strosar vi mot öarna och Notre Dame.
Vi bestämmer oss för att gå hem och hittar en gräslig väg som ingen annan vill gå på. Vi går längs en motorväg och andas i massor med avgaser.

Väl hemma ska vi vila. Då upptäcker jag att vi fått svar på ett mail där jag skrivit och frågat efter bord på en fiskrestaurang. Bordet står dukat kl 20.00. Om en timme alltså. Helsike!
Jag hade hittat restaurangen på Tripadvisor och den låg väldigt högt 149 av 9000 restaurangen. Jag hade en tanke med den förfrågan och det var att jag skulle överraska Torbjörn och ge honom sin present redan nu. Jag vill att han ska få sin cykel så att han hinner använda den i sommar. Får han den till hösten så måste han ju vänta till nästa år innan han kan cykla.
Så sagt och gjort: Jag säger till T att vi ska åka dit och han undrar hur i fridens dagar jag orkar. Han är jättetrött efter dagens pass.
Vi byter om och tar en taxi till restaurangen som inte ligger så väldigt långt bort. Vi beställer, ingen av personalen kan nån engelska så de får använda en gäst som översätter åt oss.
Sen är det dax för den stunden då jag ska överlämna min present,en liten leksakscykel i en röd ask med sidenband. En fin stund.

Sen kommer maten och den är så franskt. Rena smaker. Lite och väldigt gott.
Vi sitter vid ett bord som står vid fönstret. Utanför ligger ett stort torg. Och därute mitt på torget får jag syn på en liten pojke,kanske 4 år. Han är där med fyra fullgubbar och kanske någon av dem är hans pappa. Timmarna går och de dricker och dricker till slut försvinner några och kommer sen tillbaka med några pizzakartonger.Pojken äter ur kartongerna. Han sitter i knä en den ena och än den andra.
Var är din mamma? Var är ditt hem vill jag gå ut och fråga.
Var är socialjouren? Finns det ingen som bryr sig. Till slut går han iväg med en av männen. Jag har måst titta bort för länge sen för att kunna prata om nåt annat än det som händer därute.
Vi tar taxi hem, vi sover i ett dunbolster. Livet är så olika för oss människor. Det gör så ont i hjärtat.