Nu är vi framme

ISå har vi landat. Från plus två grader och spöregn till plus trettiotre grader och sol. Konstigt varje gång. Tänk att allt det här finns hela tiden när vi är där hemma i kylan.

Vi träffar familjen E-M på flygplatsen och får en pratstund med dem i den långa kön i passkontrollen. De är L:s vänner från Skatan. Roligt!
Det är nåt alldeles speciellt med Thailand och oss svenskar,vi bara älskar landet och thailändarna verkar det som. Familjen E-M ska åka in till Phuket en sväng för att hälsa på vänner som bor där och som de lärt känna under åren. Våran fönsterputsare hemma flög ut samma dag som oss och skulle till Koh Jum för tionde gången,vi har så många som bor där som vi känner säger han när jag frågar om varför de väljer Koh Jum. Och vi ska till Koh Lanta och kanske träffa några vi känner sen våra resor till ön.
Vi som reser hit från Sverige är i nån slags symbios med det här landet.
När vi kommer till vårt lilla B&B så hälsar ägaren oss med ett glatt: titta jag har köpt en svensk flagga och satt upp tills ni skulle komma. Det var klart vi kände oss välkomna då.
Vi bor på en liten gata med thailändska små radhus. Det är liv och rörelse utanför. Barn som leker,hundar som skäller och vuxna som står och pratar. Grannen håller på och fixar med nåt som får alla intresserade.
Summer Breeze, som stället heter, har fem rum. Tänk att det går att hitta ett sånt här litet ställe på nätet. Det kan vi tacka Tripadvisor för. Stället ligger högst upp på listan när man söker på Phuket town.
Manit som ägaren heter tipsar oss om en restaurang vi floden, alldeles i närheten. Där äter vi tre varmrätter,en efterrätt,dricker varsin öl och tar en flaska vatten och det går på 140:-. Utsökt,stark så det brinner runt munnen och i magen. Men vi är lyckliga.

Efter en hygglig nattsömn serveras vi frukost på balkongen. Dagen innan hade vi pratat med Manit om att thailändarna äter sticky rice till frukost. Vi sa att vi kan väl smaka i morgon. Så när vi ätit vår kontinentala frukost tar han moppan och åker iväg och köper sticky rice till oss. Vilken fin gest. Riset är kryddat med ingefära,salladslök och citrongräs. Det innehåller några bitar kött som vi lämnar. T. klarar sånt och jag får se hur det går. Kan bara inte låta bli att äta upp det goda riset.
Efter frukost tar vi oss en promenad ner till hamnen. Där träffar vi en man som varit ute och dragit upp några små hajar. Han vill ta oss på en tur i longtailbåten men vi tackar nej. Kanske dumt för vi har ju tid men vi promenerar hemåt. Det är ett fint litet område som små hus men grindar folk och djur i rörelse hela tiden,i inte en turist så långt ögat når.

Om några timmar ska vi till köret på Koh Lanta, svensk ön framför alla. Får se vad vi tycker om det.
Vi ska ta färja härifrån 13.30.

Det skulle bli en lugn dag.

Sista dagen här på Masesgården och det skulle bli en lugn dag.
Ett vattengympapass på morgonen, en stund för mig själv och sen step/ styrka. Och på eftermiddagen skulle vi åka till Jobsboden. Inget mer.
Så pratade jag en stund med G vid lunchen. Ville att hon skulle berätta lite mer om Ecuador och Galapagos. Hon slog sig ner vi vårt bord. À gick på behandling och jag får frågan av G: vill du åka skidor med mig? Skidor,neaaaa... Det hade jag väl inte tänkt.Men som den reseledare hon är rabblade hon snabbt ett tidsschema där vi skulle hinna både föreläsning:Frågestund med kocken, Jobsbodarna, skidåkning och bastu. Ja, det lät ju inte dumt efter att jag memorerat och bestämt mig för att lita på att hennes plan skulle hålla sa jag ja. G är långbent så jag sa till henne att hon fick åka iväg på skidorna i sin egen takt. Sagt och gjort vi bar iväg. Resten av gänget bara stönade.
När vi kom till Granberget var spåren helt nypreparerade. Det skymde lite och vi gav oss iväg ut i skogen en timme. En alldeles ljuvlig tur. Lite bakhalt i början,ingen blåst, skymning och fin snö. Så när det var nästan mörkt åkte vi hemåt till bastun.
Jag ångrade mig inte. Vi hann till middagen. På kvällen var det underhållning med Tommy Gunnars. Många gamla låtar mycket skratt och sen nattinatti.
Jag har haft en underbart skön vecka här. Känner mig äntligen helt frisk från min förkylning och det var länge sedan jag tränat så bra. Älskar den vegetariska maten här och ska ta med mig många tips och råd in i vardagen hemma.

Den här sången sjöng vi ikväll.

Gamle Svarten kamrat på vida färden
Gamle  Svarten den bäste här i världen
När din vandringsfärd är över väntar gröna ängars klöver
På dig mig käre trogne vän.

Och han som sjöng med oss berättade om hur tät relationen var mellan bonden och hästen innan traktorns tid. De stretade och arbetade varje dag i skogen under vintern och på åkern på vår,sommar och höst.
Inte konstigt att bonden älskade sin häst.

Uj,uj !!!

Dagarna springer iväg här i ett ganska högt tempo. Det är mycket som händer. Mycket som är roligt.
Det är onsdag kväll och jag har dragit mig tillbaka för att vila.
Sen jag skrev sist har jag varit på många träningspass, flera vattengympapass,många avslappningar, en skidtur och flera föreläsningar om kost.
I morse väckte vi kroppen i en stilla övning där vi fick blunda oss genom avslappning och stretch. Därefter var det en föreläsning om lyckopsykologi och hjärnforskning. Sen var jag på ett gympapass för att efter lunch delta i ett mörkt rum under en 50 minuters ledd meditation utifrån aboriginerna fem element. Därefter ett två timmars Niapass.
Uj,uj säger jag bara. Det var en föreläsning till på kvällen om mindfulness och coachning men då tackade jag för mig.
Jag var så trött på ord som,tanke,känsla,mentalt, själen, emotionellt,sinnet,val,lycka, skapa ditt liv, välj din bästa sida osv. Det blev bara för mycket.

Men i allt detta som bara surrar i huvudet har jag roligt också. Jag är ju en dam i medelåldern här och jag har väldigt trevligt med alla de andra damerna.
Vi hade en spontanträff ikväll efter middagen med vår instruktör Ulrika och hon berättade om sina träningsveckor på La Gomera. Blir nyfiken.
Jag har träffat B hon är född i Matfors så vi pratar barndomsminnen som handlar om Sundsvall och Alnö där hennes familj hade stuga och där jag ofta var under några år då jag växte upp.Så blir det en resa i minnen.
Jag har träffat G som har otroligt mycket spännande att berätta. Hon reser jorden runt och arrangerar resor för sina vänner. Dom brukar vara så där 35-40 personer när de ger sig av. Ikväll frågade jag ut henne om Ecuador, Galapagos och Peru.
Så är det mormor x och barnbarnet y som är här tillsammans. Mormor har gett resan som en 25 års present till y för att hon varit ett så gott stöd till x när hennes make dog. Vi pratar om vikten att visa våra unga på det goda i livet.
Min granne i lillstugan intill hon är rolig,hon säger att hon kan ställa klockan efter mig.När det smäller i min dörr då vet hon att det är dax att ge sig av. I kväll kom hon till mig med bekymrad min och sa: Vad hände förut du var inte i tid till middan?
Och så är det A och jag och jag som har det riktigt bra vid vårt bord. Vi pratar på om allt som händer oss under dagarna här, vi pratar om små barn och föräldrabestyr och om kost.
Jag rör mig på många områden samtidigt i alla möten.

Idag i en av avslappningarna avslutades stunden med en älsklingslåt, Ain't no sunshine when she's gone. Då tänkte jag på min man och att jag skulle vilja dansa med honom till den låten.Ain't no sunshine when he's gone.
Fast det är solsken,visst är det det med alla glada skratt och alla "skutt och hopp" här. Det är en annan sida av mig och som tur är så kan vi dela med oss av allt som hänt oss till varandra på kvällen,i telefonen.
Jag känner värmen i hans röst vi dansar runt.En kärleksförklaring.

Ain't no sunshine when he's gone
It's not warm when he's away.

Jag är lycklig.

Söndag morgon startade med stretch. Vår instruktör Ulrika Eiworth höll i alla passen idag. Ulrika är utbildad i Nia,pilates och sumba. Hon berättade att hon lever i Tyskland sen 35år tillbaka och att hon själv är 65 år. Pigg och otroligt vältränad.
Efter frukost blev det stavgång i snöyran. Vi är 25 stycken i gruppen 24 kvinnor och en man. Var kommer alla dessa medelålders kvinnor ifrån som unnar sig en vecka på hälsohem. Vi är i majoritet kan jag säga. En del har varit här åtta gånger. Själv har jag varit här fem gånger..
Som sagt vi gick i snön med våra stavar på stigar runt i byn Grytnäs. Efter en timme var det dax för en shot och ett glas fruktjuice.
Sen var det hög tid för en timmes Pilatesträning. Pilates är uppfunnet av en pedantisk tysk. Övningarna är väldigt precisa och andningen är i raka motsats till yogan. Man ska stänga rotlåset och andas högt upp i bröstet. Inte lätt ska jag säga. Övningarna man gör när man andas så där är också helt nya för mig.
Efter lunch var det föreläsning om  maten på Masesgården. Masesgården har de tre M:n. - mat, motion och mental hälsa.
Vi gick igenom hur tankarna är kring maten här. Att tänka syra-basiskt, tugga varje tugga 40 gånger!!!, dricka efter maten inte under måltiden, lyssna på kroppen vad kroppen vill ha och behöver. Den talar nämligen till oss hela tiden,så det så.
Efter eftermiddagsteet var det så tid för Nia och Sumbakurs.jag har varit på en sån kurs tidigare, så jag kände mig inte helt ny.
Men det här gav mig nåt annat. Så behagligt,roligt och gräsligt jobbigt. Vi dansade så att svetten lackade.
Nia är en kombination av kampsport,yoga, pilates och dans. Metoden har funnits i 30 år.
Sumba däremot uppstod när en colombiansk instruktör skulle till sitt aerobicspass och hade glömt musiken till passet hemma. Den ända musik han hade i bilen var latinamerikansk. Han inproviserade och så uppstod sumban. Sumba har funnits i Sverige i ungefär sju år.
Det som gjorde mig så lycklig idag var att jag hittade tillbaka till en sida av mig själv som jag inte varit i kontakt med på länge. När jag var ung dansade jag jazzdans och Nia innehåller mycket av jazzdansens steg och förhållningssätt. Jag kände bara,äntligen,det här är en viktig del av mig, dansen och rytmen,den gjorde mig upprymd.
Passet fick en väldigt stark avslutning. Vi låg på golvet och slappnade av och musiken hon spelar är Björn Skifs, Håll mitt hjärta. Tårarna rann och som grand finale säger hon till oss att vi får sjunga med om vi vill. Många sjöng och det var en upplevelse utöver det vanliga.

Håll mitt hjärta håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar och
vill mig väl.
Håll mitt hjärta håll min själ.

Min vecka på Masesgården.

Så var jag här igen då,äntligen! Efter att ha ställt in två gånger är det tredje gången gillt.
Jag har valt det rum jag fick idag. En tidigare gång när jag var här var det en kvinna som föreslog att vi skulle ha en rundvandring så att vi skulle få se allas rum. Det var roligt! Det gjorde att jag fick se rum 34. Det ligger längst upp mot skogen och har två fönster i vinkel,ljust och fint.
Så skulle jag välja plats i matsalen. Kristina som arbetar här föreslog en plats till mig. Så stod det en kvinna lite längre in i rummet och tyckte att jag skulle sitta med henne. Ja, vad skulle jag göra jag gick till A förstås.
Vi hamnade i vår tur på tu man hand vid ett bord. Det visade sig att vi bara är 25 stycken här den här veckan. Så nu undrar jag förstås ,hur ska det bli att äta frukost,lunch och middag med A. Vi brukar ju annars vara fyra till bords så då brukar det bli mycket prat men nu...... Hur  blir det nu?

Nog om detta. Solen sken när jag kom fram så jag gav mig ut på en kort promenad, bara för att få lite luft. Sen var det kvällsmat, information om veckan och till sist ett introduktionspass till Nia och sumbaträningen. Jag vet inte om jag nånsin i mitt liv gått på träningspass klockan åtta på lördagkväll. Det var i alla fall väldigt roligt. Vår instruktör var mycket medryckande så vi dansade så svetten lackade. Sen blev det ett dopp i poolen och till sist en stund i bastun.
En härlig start på den här veckan.

Så där ja, det blev tre likadana bilder där det får ni stå ut med tills jag vet hur jag ska ta bort dem.