Andra dagen i Wanaka

I morse delade vi frukostbordet med Richard och Kathy från England. Det blev en rolig stund. Vi började prata om frukostvanor i våra respektive länder. Och då kom vi in på att dom äter blackpudding till frukost när det är " stor frukost". Det är detsamma som vår blodpudding så då berättade vi om att vi äter den till middag. Då hamnade vi i funderingar om när vikingarna kom till York. Kanske förde dom in blodpuddingen till England och att engelsmännen missuppfattat alltihop både namnet och hur man skulle äta det. Det visade sig att när vår värdinna googlade på det så var det skottarna som började med blackpudding.
Det här området där vi är nu är influerat av skottar och walesare. I norr har engelsmännen satt sin prägel mer.
Jag tog en bild på allesammans och vi började prata om FB. Vi kom in på Skype och navigator och då visade det sig att Richards mamma följde deras resa vi navigator. Och när han stängde av den ringde hon och sa: vad gör du? Har det hänt nåt? Vi skrattade gott.
Då berättade Helen om några tyska ungdomar som försvunnit men haft gps kopplat till sina föräldrar hemma. Dom var i nöd och föräldrarna larmade från Tyskland, vilken värld vi lever i.
Jag minns när jag reste 2,5 månad i USA och var 21 år och mina föräldrar fick ett vykort var 14: de dag om dom hade tur. Stackars dom var oroliga dom skulle ha varit.

Idag blir det en sväng till turistbyrån för att boka turer nere i Douptful Sound. Vi är lite sent ute som vanligt men får god hjälp av Anna vår säljare. Jag vill bara kolla skillnaden en extra gång mellan Milford och Douptful och då händer det. Hon har arbetat som guide därnere och ska berätta om när båten vi ska åka med i Douptful Sound stänger av motorerna för att resenärerna ska få vara i den tystnad som råder därnere. Då blir hon själv berörd av det hon säger och det som händer med mig är att tårarna stiger. Vi berörs av att vara i kontakt med tankar om det stora i vår natur.Och där står jag då och torkar tårarna på turistbyrån. En ny upplevelse kan jag lova.
Vi bokar vår resa och ger oss ut på en ny promenad längs vattnet fast åt det andra hållet idag.

Det blir kväll och vi har bokat bio för att se The Hobbit.
Vi ska se den på en biograf som inte liknar nåt annat. Det är en skotte som gjort konceptet,den heter Paradiso.En liten biograf med soffor och bara några vanliga biograffotöljer. En gammal och vacker bil som man kan sitta i och se filmen om man vill. Två små killar sitter vid ratten och deras pappor sitter i baksätet med varsitt vinglas. I pausen går man ut och hämta sin beställda mat eller nåt att dricka och de kakor som killarna bakat ( nej, inga haschkakor). En fantastisk upplevelse bara att vara där och sen blev det ju Bilbo i 3 D och det var ju häftigt bara det.