Imorse ställde vi kl på 5.30. Vår motellvärdinna sa att om man ha tur kan man se valar i "The Whales Bay" inte lång från där vi bor. Sagt och gjort,upp och hoppa och iväg. Promenaden gick längs kusten ut till platsen där man kunde sitta och spana. Och där satt vi i en och en halv timme. Några båtar låg också och väntade men ingen val dök upp. När det gått för långt efter att solen gått upp vänder valarna ut till havs och då är det bara att gå hem.
Så hemåt,hungriga och med sömndruckna ögon. Efter en rejäl frukost och återvände några av krafterna.
Så efter några timmars vila och så var det dags för dagens promenad. Vi blev rekommenderade ett berg med vacker utsikt. Ett berg igen,ja,ja, bra träning.
När vi började vår stigning träffade vi ett par från USA. Dom var ute och reste i sju veckor.dom åt sin lunch på vägen upp men var lite pratsugna.
När vi kom ner från vår runda var det dax för vår lunch,det fanns nämligen ingen bra plats på hela stigningen så vi släpade vår ryggsäck runt i onödan.
Vi hittade i alla fall en vacker kohage med underbar utsikt.
Då dök det amerikanska paret upp igen och ville prata mer. Det visade sig att dom reste här på Nya Zeeland för 11:te gången men nu var dom sugna på Europa. Dom ville veta mer om Ryan Air!. Vi berättade men passade på att slå ett slag för Norweigan,som vi tycker är ett mycket bättre lågprisflyg.
Dom hade i alla fall ett ljuvligt sätt att resa,dom följde väderleksrapporten och åkte dit där solen sken.Dom bodde nära gränsen till Kanada och hade mycket snö hemma nu. Så därför lämnade dom sitt land varje år och var borta länge. Pensionärer? Nej det verkade inte så på åldern i alla fall. Kanske miljonärer fast dom reste budgetvarianten som vi.
Vi pratade om hur man på långresa blandar vardag och fest. Det går inte att ha party varje dag utan restaurangbesök blir när" det är helg" på semestern annars är det middag på rummet.
Sympatiska människor, tycker vi.
Eftermiddagen förflöt i solen utanför vårt rum. Skönt!
Så var det dax för att titta på sälkollonin. Jag bad Torbjörn följa mig ut eftersom det var en stenig väg ut bland klipporna. Han vill inte se sälar,han har sälar hemma så han behöver inte se dom,säger han.
Jag är glad att han följer med men efter en stunds promenad gav vi upp. Jag frågade en kille om han sett några sälar och han sa det ligger några borta vid parkeringen. Och se där vi hade missat dom på vägen ut. Där låg dom och såg nästan döende ut.
När vi var i Naipier så stod det skyltar längs med hela strandpromenaden att man inte fick försöka hjälpa sälarna ner i vattnet för dom hade tagit sig upp på land för att vila. Samma var det här, det stod,titta på dom men gör det på tio meters avstånd.
Så kommer vi då till det som ni som varit här undrar över. Har ni inte varit på valsafari? Nej, det var efter mycket vånda som vi bestämde oss för att inte göra det. Det kostade 850:- per person och så var det många som sa att det inte var värt det.Så så fick det bli vi kanske kommer att ångra oss i resten av vårt liv, vem vet. Vi var dumsnåla i Grand Canyon en gång och tyckte inte att vi hade råd att flyga in över Canyonen och det har ångrat sen dess.
Sånt är livet! You nerver know what's right or wrong ,när det gäller beslut.
Imorgon börjar den långa resan upp mot Auckland. Färjan går 14.00 från Picton och vi lämnar sydön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar