Dit det bär dit bär det.

Igår vaknade vi i sol och lite kyla. Torbjörn frös och ville iväg. När vi hade åkt en bit så blev det hett och då blev maken sur för att vi skulle vara i bilen så länge. Efter en timme piggnade han till. Vi hade en fin lunchstund på en topp med vacker utsikt. Plötsligt var vi framme,snabbare än vi trodde. Så vi hade goda förhoppningar att hitta ett ställe att bo på,vi var i Twizel. Allt var fullbokat. Vi blev besvikna,hade sett fram emot att hinna träna och vila.
Ok, vi fortsatte. Så hände det! Plötsligt öppnade sig en vy som fick oss att tappa hakan. Folk stod efter en strand och bara stirrade. Vi var vid Lake( återkommer med namnet på sjö). Och Mount Cook tronade mot en klarblå himmel,sjön var turkos och totalt vindstilla.Alla som stannat bara stod där. Här vill vi stanna hela dagen,så kändes det.
Men eftersom vi var utan boende blev det en stund av förundran och sen fick vi veta att vi skulle fortsätta till nästa by,Lake Takapo.
Vi nådde dit efter 45 minuter. Vi gick till Turistbyrån och fick veta att det nästan var fullbokat i hela byn.Hon hittade ett B&B till oss inte långt från byn.
Vi vände bilen dit. Så efter 5 minuter var vi där. Där stod Ann och tog emot oss.
Vi fick ett rum med vacker utsikt men sängen var liten 160 x190 konstaterade Torbjörn. Vi bodde grannar med värdparet och delade badrum med dem.Ok det fick gå för en natt.Ja natten blev därefter,hela havet stormar hela natten. Vi är inte vana att dela en säng som är så liten och mjuk.

Ok ,när vi kom till köket bjöd Ann på kaffe och kaka och maken Tony vaknade. Det visade sig att han som är 72 år kör turer upp till Mount Cook där folk får titta på stjärnorna. Planen är att detta ska ske vid tio på kvällen men eftersom det är så ljust så kan man inte titta på stjärnorna förrän mellan 01.00 och 02.00 så han är inte hemma förrän kl tre.
Dom är båda pensionärer och deras hus i Christchurch har förstörts vid jordbävningen och har inte byggts upp än. Dom har fått hyra huset i Lake Takapo och vill flytta hem så snart deras hus är uppbyggt igen. Dom har tidigare tagit emot utbytesstudenter från hela världen och saknade det så mycket så därför blev det ett B&B.
Vi fikat undrar dom vad vi vill göra under eftermiddagen. Dom har förslag på att vi ska ta bilen upp till Mount John. Då säger vi att vi är så sugna på att träna lite och undrar om man kan gå dit. Oj,oj säger dom men visar oss vägen på kartan.
Vi bär iväg. Torbjörn var så sugen på att komma iväg så jag sa,dra iväg du så kan du komma tillbaka och möta mig. Och han försvann.
Strax innan vi började vår väg uppåt så möttes vi men det var allt. Jag gick ock gick pulsen var rött och det tog emot. Men jag tänkte tar jag paus så kommer jag aldrig vidare. Torbjörn såg jag inte förrän jag nådde toppen. Han var trött och klarade inte att komma ner och möta mig.
Vi beundrade utsikten och gav iväg nedåt för vi hade ju bokat bord i denna by som var totalt fullbokad.
Vi bytte tid för middagen och drog iväg hem och duschade.
Middagen var utsökt,fisk för mig och canneloni till Torbjörn.
Väl hemma igen ville värdparet umgås. Vi var så trötta så vi tackade men sa godnatt.