Sista dagen- utflyktsdag

Dagen startar i strålande solsken. Hmm... Vad nu då tänker jag yr.no. har jag ju kunnat lita på hela veckan. Men det visar sig att jag inte behöver bli besviken, även fast jag är besviken, hade så gärna velat gå den där levadavandringen idag. När vi kommer upp i bergen är det väldigt tät dimma. Och så kommer det en skur då och då. Det hade inte varit roligt att ta den vackra vandringen i ett sånt väder.

Men tillbaka till starten på dagen.

Det kom ingen buss och hämtade mig så jag gick in på hotellet så de ringde efter bussen. Nåt hade hänt på vägen därav förseningen. När jag kliver in i bussen ropar fem järnladies från England: Good morning! Det är fem kvinnor och en man ser jag sen. Fyra av dem är 85+ och två 88+. De två sistnämnda reser tillsammans och har haft lite problem och fastnat ett dygn på flygplatsen i London.

Hmm.. Beundransvärda!
Ja, vill också berätta om vår guide, en kvinna som heter Patricia. Hon var så bra, hon hade inga tillrättalagda skämt, hon var inte inställsam utan bara trevlig och kunnig. Sen hade hon jeans och skor med skyhöga klackar,och röda naglar.Man kunde se vänsterhanden vifta runt därframme då hon pratade och körde. Jag vågade aldrig titta om hon tog av sig skorna under färden.

Vi hämtar upp fyra gäster till,två av dem är "opensionerade".Den ena en kvinna från Yorkshire hamnar bredvid mig. Vi har sedan en trevlig dag där på vårat säte.Hennes man är också trevlig men sitter en bit ifrån så vi ses bara under stoppen.

Vi gör många stopp under dagen. Men det första som riktigt imponerar är när vi stannar på 580 meters höjd och går ut på ett glasgolv för att se på utsikten. Whiiiihiii det drar i magen vill jag lova många väljer bort upplevelsen.

Det som inte är lika roligt är att det står och sitter fyra tiggare efter vägen ut till plattformen.Jag uppmärksammar en man som står med blommor precis när vi ska gå in genom grinden. Han håller fram sin kvist och det väller så där en två hundra personer förbi honom ingen tar emot  hans blomma för att sen ge en slant inte jag heller. Jag mår dåligt. Hur hanterar man en sån situation på ett bra sätt?

Sen går vi förbi en kvinna som måste vara nittio år. Hon sitter på muren och har en lite plastpåse vid sin sida. Hon pillar på ett band och knyter det,hon tittar ner, hon ser ut som att hon skäms för att hon sitter där. Vi tvåhundra, väller förbi men när jag går tillbaka står jag inte ut att se henne och lägger en euro. 

Vi reser vidare och nu upp i dimma som jag nämnde i början. Inte mycket att uppleva där. Vi gör några stopp men det småregnar.

Sen är det dax för lunch på den nordvästra spetsen av Madeira,Porto Moniz. Hit har det inte funnits riktig väg l förrän i nutid.Folket som bor här har varit väldigt isolerade trots att det bara är sju mil till Funchal.Här är det havet som dominerar,och vilket hav sen vågorna vrålar in mot oss där vi står och i alla fall tror att vi är väl skyddade.

Jag väljer att äta en specialitet från Madeira till lunch, det är en fisk som heter Espada. Den är över en meter lång kolsvart och med sylvassa tänder den lever 200-1600 meters djup ( jag såg den på marknaden och den såg hemsk ut). Den har vitt kött och serveras med banan. Jättegod!

Så bär det av till fler byar och utsiktsplatser. Jag och alla andra hoppar i och ur bussen på kommando. Vi fotar och står i.

Under dagen har vi passerat genom ett distrikt där man specialiserat sig på bananodling, vi har åkt genom eukalyptusskogar,mahognyskogar, sett papayaodlingar och framför allt sett alla dessa vinrankor som ger druvor till Madeiravinet.

Vi har sett höga vattenfall och berg som slutar uppe i himlen. Vi har åkt i massor av tunnlar.Allt detta har fått mig att tänka på Nya Zeeland. Det finns väldigt många likheter. Underbar natur. Fantastiska grödor,frisk luft och ett hav som fortfarande ger mycket fisk.

Väl tillbaka på hotellet säger jag adjö till mina utflyktskamrater och byter fokus.

Nu är det dags att tänka på refrängen, som maken skulle ha sagt.Fy tusan för att packa. Hur ska jag få plats med allt.

Efter många om och men får jag sätta mig för att vila. Ingen tupplur på hela dagen ,det får mig att natta mina mimosor tidigare än vanligt.

God natt vi ses i Sverige!

Jag lägger in en bild som jag tog på två av mina "bästisar" här på hotellet ,Lovisa och Cecilia. Cecilia hade pratat med Carlos så hon visste att jag fått se de större rummen och att jag vill komma tillbaka hit "with my husband". Så mysig personal här,har haft det jättebra här på Villa Vicencia.

Strosa runt.

Hade tänkt att jag skulle ta mig upp till en botanisk trädgård som heter Quinta do Palheiro Ferreiro men så blev det inte. Mannen i receptionen tyckte att jag skulle stanna i stan istället. Bussen gick inte så ofta så det skulle bli en del väntan. Sagt och gjort jag stannade i Funchal.

Landade först i den vackra parken Jardim de Sao Francisco. Satt där en stund och läste. Sen promenerade jag på den lilla gågatan, gick på rea och i leksaksaffärer gjorde en del fynd. Såg min katedral, den jag besökte i söndags. Och så gav jag mig ut på piren och såg på de stora kryssningsfartyget som ligger i hamnen.
Gick längs Avenida Arriaga som har en vacker allé med jakarandaträd. Skulle gärna se den till våren då träden blommar och det sägs vara underbart vackert.
Hittade till Madeiras vinmuseum Blandy's.Där fanns guidade turer där man berättade om tillverkningen av Madeiravinet. Bestämde mig för en sån tur då jag tänkt mig att köpa med mig en flaska och inte vet ett dugg om detta vin.
Det var roligt. Madeiravinet görs av i huvudsak sex olika druvor. Det har tillkommit två på senare år. Alla dessa druvor är vita alla utom en som är röd( minns ej vad den heter)
De mest berömda druvorna heter Sercial, Verdehlo, Bual, Malvasia.
De flesta av druvorna odlas på 900 meters höjd över havet och plockas för hand. Druvsaften lagras i ekfat olika lång tid.De som får värmas av solen blir sen det finaste vinet. De andra hettas upp med hjälp av element.
Vi fick gå in i ett ekfat som rymmer 9000 liter. Doften satt kvar och var härlig. När vi guidats genom anläggningen som numer bara är lagring av viner på fat,så kom vi till museet. Det första som mötte mig var två brev som var inramade det första från kung Gustaf den V och det andra från Kronprins Karl Gustaf.
Brevet bevisade att de valt ägaren av vingården till hovleverantör för kungahuset i Sverige.Inte illa. Och framför allt kul för mig att stöta på dessa brev.
Så var det dax för provning vi fick prova ett halvtorrt och en sött vin. Mitt val blev det halvtorra en Verdehlodruva.
Så skulle jag då bege mig till en restaurang för ovanlighetens skull. Jag hade valt den med omsorg och studerat menyn tidigare på dagen.Eftersom jag inte tycker om att äta ute ensam på kvällen så skulle detta bli en middag vid 16.30 tiden. Sen hade jag tänkt mig att ta bussen hem.
Tji fick jag,den var stängd och öppnade igen klockan 18.00. Så då bar det av "hemåt" till Lido och hotellet. Men innan jag landade på rummet köpte jag mat på " min restaurang",hos tjejerna.
Jag bokade mig också för en busstur i morgon. Det kommer att regna en del så jag ville inte riskera att ge mig ut på nån slipprig Levadavandring. Tråkigt tycker både jag och Sollan. Hon är lite kaxig nu hon tycker att vi skulle gjort som hon sa. Men jag tröstar henne och säger det är inte sista gången vi är här. Torbjörn berättade idag att ni har mellan 9-14,5 grader minus hemma.
Han skrev i sitt sms: Boka sviten älskling jag kommer med nästa flyg. Jag har redan fått en visning av de bästa sviterna här. De är jättefina och kostar bara 84 euro/ natt med frukost. Jag ska inte boka dem nu men det blir,det är jag säker på.

Nu ska jag natta min mimosabukett som fortfarande är jättefin och så ska jag släcka lampan.
Natti natti!

Jag har min väninna med mig.

Jag har min väninna med mig. Jag har känt henne i 58 år nu och jag tycker så mycket om henne. Det har inte alltid varit så ,till och från har vi inte haft det så lätt tillsammans. Men under många år nu har det varit bra. Hon är pigg, klok och nyfiken. Jag är mer eftertänksam och långsammare än hon. Jag har döpt henne till Sollan nu.
Vi har pratat mycket den här veckan. Annars får hon ju vara lite i bakgrunden när det är många andra med. Jag hör henne småprata på därinne i mig men det blir inte alltid nån dialog. Bara de stunder när jag sitter och funderar.

Härom morgonen satt hon på min sängkant 05.20 och ville prata om var vi lärt oss om Madeira sen vi kom hit.
Är du inte klok sa jag. Vi ska sova nu.
Jag är pigg sa hon. "Dak och vakna" som Thilde skulle sagt.
Men jag ville inte,sa jag. Hur det nu än var så fick jag henne att lugna sig. Om hon somnade om vet jag inte men hon var i alla fall tyst.

Nu de sista dagarna har vi haft en livlig diskussion om hur vi ska planera de tre sista dagarna här.  Hon har hela tiden tyckt att vi först ska till Nunnornas dal,sen på Levadavandring och vår sista dag en bussutflykt runt hela ön. Jag har varit mer tveksam och har efter mycket diskuterande fått min vilja igenom. Nämligen att åka till Nunnornas dal och träna som igår kväll och sen ta den här dagen som den kommer och strosa runt. För att i morgon ge oss iväg på Levadavandring. Det finns en risk med den planeringen och det är att det regnar i morgon. Vi tittar flitigt på yr.no. och det ser lite vanskligt ut. Om det nu blir så att det regnar får det bli en busstur i morgon istället. Hon har varit lite sur för att jag inte gav mig men nu är hon nöjd,nu har vi suttit i solen och mått gott hela morgonen.
Ibland är det så att hon får bestämma och göra såna planeringar som den ovan och då ligger vi ofta trötta och nöjda men med tankar om att det faktiskt hänt saker som vi kunnat valt bort om vi tänkt efter. Det är inte på det tråkiga man bränner ut sig. Men det finns det som är roligt och så finns det det som är ROLIGT!

När vi mediterar ibland är hon lite jobbig. När vi ska lyssna på mantrat så sitter hon där och pratar på. Jag säger åt henne att blunda och vara tyst och så gör hon det. Men hon gör precis som en liten treårig tjej som tycker meditation är alldeles för stillsamt.Hon kniper ihop ögonen och sen efter en kort stund öppnar hon det ena och så det andra och så är hon igång igen med sitt småprat.
Det är också dagar då vi lyckas sitta stilla båda två och vara med mantrat. Då är det ibland som att vi sitter på en liten ö strax under bröstkorgen och tittar ut inne i kroppen och lyssnar på ljuden och ser vilket ljus som är där inne. Magen som burrar färgen som ibland är röd. Hjärnan som ibland ligger stilla i sin skål och vilar eller som skrynklat ihop sig till en hård bulle som inte får ro. Ja, upplevelserna är många därinne.

Nu får ni inte tro att jag har blivit galen på semestern. Jag njuter av min tysta retreat. Den gör att jag hör mina tankar så bra, Sollan och jag när vi pratar på. Mina känslor blir också tydliga i konturen.

Dagen väntar på mig. Solen skiner,fåglarna kvittrar och vi ska ut på vift,Sollan och jag.

Nunnornas dal

I morse var jag först igen till frukost för jag ska på utflykt idag och de kommer och hämtar mig klockan nio.  Bara efter en kort stund kom det många gäster och idag hände det saker vill jag lova. Stora saker i vår lilla frukostvärld. Först var det en man ,75+, som tänkte sätta sig vid mitt bord. Han fru verkar ha samma smak när det gäller frukost så han tog fel, han tittade ner på mina tallrikar( jag var på väg till bordet)och var på väg att sätta sig. Då SKRATTADE vi!  Det har vi inte gjort på hela veckan. Sen kom det en ung dam c:a 20 år. Då häpnade vi! Och vet ni till sist kom det ett BARN, då höll vi på att tappa hakan. Det blev proppfullt i vår lilla matsal. Och massor av nya ljud!

Klockan nio kom den lilla minibussen som skulle ta mig och tre pensionärspar till Nunnornas dal. Två par från England och ett par från Norge. Och så våran guide Jose'. Solen sken och luften var krispig.
Vi gjorde tre stopp. Två med bedårande utsikt och det tredje med likörprovning ,i Nunnornas dal ,så där kl 10.30 på fm. Man har som specialitet att tillverka kastanjelikör och kastanjekaka i byn och vi lät oss väl smaka.

Vår guide berättade historien om nunnorna i dalen. Det var så att Madeira var den enda platsen ,i mitten på 1500-talet där man odlade socker. Många blev väldigt rika och ön drog till sig pirater. De kom från Frankrike. När de landsteg i Funchal så frågade de vilka det var som hade pengarna och då sa alla att det var nunnorna. Det stämde förvisso men de ägde inte pengarna utan fungerade som bank till alla rika. Piraterna sökte nunnorna som fick fly och de gömde sig i dalen som idag kallas"Nun'sValley.Byn heter egentligen Curral das Freiras. Där tog de skydd och hade kontroll för det fanns bara en väg in i dalen. När socker sedan började odlas på fler platser i Europa kunde nunnorna flytta tillbaka till Funchal och klostret där.

Nåt annat som vår guide berättade och som vi inte hade en aning om är att Madeira har 260.000 invånare,de flesta i Funchal men från Madeira har det utvandrat 300.000 personer till Venezuela. Detta på grund av bl.a arbetslöshet. Man skojar på Madeira och säger att om alla skulle återvända så skulle ön sjunka.
Arbetslösheten är idag 25 %. Man lämnar sina barn till förskolan vi 4 månaders ålder, barnen börjar skolan vid 5 års ålder. Vår guide var inte glad åt de lokala politikerna på ön. De bara lägger pengarna i sina egna fickor. Landet har ett "ungt demokratiskt" styre.Portugal var en diktatur ända fram till 1974 då diktator Salazar störtades i en oblodig revolution. Han var diktator mellan åren 1933-1974 och en mycket god anhängare och vän till Franco i Spanien.

Nog om detta. Jag fick i alla fall en trevlig pratstund med det norska paret. Det behövde jag. Det blir inte så mycket sagt på den här semestern minsann. De hade gjort precis som jag flytt,fast från  Norge,för att vädret varit så fruktansvärt dåligt.

Väl tillbaka på hotellet igen var det dax för vila och sol.

Ikväll har jag gjort nåt väldigt roligt. Jag hittade ett gym som hade klasser i bl.a. Body Balance och zumba. Så jag bokade in mig. Båda passen leddes av män vilket är lite ovanligt i min värld. Zumban var svår jag fick slita hund för att hänga med. Inga genomgångar utan bara full fart från start.

När det sen var dax för BB kände jag inte heller igen mig. Det visade sig att det var det nya programmet Body Balance 63 nyligen släppt från Nya Zeeland. Jag körde på i två timmar sammanlagt.Fick portugisiska instruktioner på BB passet. Inte helt lätt det heller ska jag säga. På vägen hem sen skulle jag köpa mig en sallad på "mitt matställe" då blev jag bjuden på en limonciello. Jag skrattade med servitriserna och sa: Det är inte varje dag jag kommer från träningen drypande av svett och dricker limonciello på väg hem.

Nu ska jag natta min mimosabukett och släcka lampan.

Botaniska trädgården.

I morse var det jag och två andra par till frukost. Jag gick dit tidigt för jag ville ha mitt bord. Vi log mot varandra och hälsade vänligt. Lika tyst som igår men fridfullt,precis som vid poolen dagen innan.Det här är en tyst retreat, det var Linnea som gav mig det perspektivet.Och precis så är det.

Till sist blev det ändå lite spännande när hon som städar/står i receptionen och sköter köket kom in till mig och berättade vilka bussar jag skulle ta till Botaniska trädgården.. Alla lyssnade. Hon kämpade med sin engelska och jag kämpade med henne. Till slut gav vi upp. Jag sa att jag förstod fast jag inte gjorde det. Gick ut till henne och kollegan sedan istället och då löste vi det så att de sa: Fråga nån karl därinne i stan det finns massor av dem. Hihi.
Igår berättade hon att hon aldrig varit till Botaniska hon orkar inte när semestern väl kommer då vill hon bara vila. Hon jobbar alla dagar utom en och när hon kommer hem måste hon städa huset och sen åker maken på arbetet mellan 21.00-06.00. När ses de då,tänkte jag.

När jag kom till stan och skulle fråga en karl så fick det bli busschauffören han pekade och jag hittade.  Problemet var bara att bussen just gått och nån ny skulle det inte komma på en och en halv timme. Just då ringde kyrkklockorna och manade till högmässa. Ja, la det långa benet före och gav mig av mot kyrktornet som jag såg en bit bort.
Tänk att i Sverige går vi bara i kyrkan till jul. Men när vi är utomlands så går vi ofta på mässa senast i Positano. Det är nåt visst med att se kyrkorummet när det är fyllt med människor och det pågår nåt därinne istället för att man ska gå runt där inne och bara titta på allt.
Idag var det proppfullt med folk. Jag vaggades i i den obegripliga portugisiskan ( den låter faktisk lite rysk i mina öron). Jag förstod att det var Petrus som var på tapeten.Blundade och lät mig vila i "tonerna". När vi kom till kollekten var det dax för mig att smita ut. Jag hade planerat att lägga min kollekt i händerna på några som tiggde utanför kyrkan. Jag brukar inte ge till tiggare men idag tyckte jag att pengarna passade bättre hos dem.

Så bar det av upp för backarna. Busschauffören körde lika vilt som taxichauffören häromdagen. Brant var det och jag blundade. Så var vi framme regnet hängde tung över oss och jag gjorde inte alls vågen som igår. En botanisk trädgård på vintern kan inte spraka av färger, Solveig. Nej, det hade jag väl kunnat tänka ut. Det fanns en mängd fåglar där däremot.Många olika sorters papegojor. De satt i burar och när jag stannade till så tittade de på mig och såg ut som de sa: Snälla,kan du hjälpa mig ut härifrån?Jag avbröt min vandring bland fåglarna och gav mig hän i en souvenirbutik istället . Där hade kvinnan tråkigt så vi pratade på och tittade på allt jag ville se och så blev det några"fynd" jag blev kvar för länge.Så länge att jag fick springa till bussen i regnet.
Det klarnade upp och jag bestämde mig för att gå på restaurang.kände mig less på att äta take away på rummet. Har läst om den portugisiska maten och hittade en resturang som serverade den.Jag tog in en tomat och löksoppa med pocherat ägg och sen åt jag grillad papegojfisk med sallad. Den första en specialitet och fisken nyfångad ( sa de i alla fall, jag kunde ju inte se det för den var ju grillad).Gott var det i alla fall.
Så blir det kväll igen och jag nattar mina mimosor och släcker sänglampan.