Nunnornas dal

I morse var jag först igen till frukost för jag ska på utflykt idag och de kommer och hämtar mig klockan nio.  Bara efter en kort stund kom det många gäster och idag hände det saker vill jag lova. Stora saker i vår lilla frukostvärld. Först var det en man ,75+, som tänkte sätta sig vid mitt bord. Han fru verkar ha samma smak när det gäller frukost så han tog fel, han tittade ner på mina tallrikar( jag var på väg till bordet)och var på väg att sätta sig. Då SKRATTADE vi!  Det har vi inte gjort på hela veckan. Sen kom det en ung dam c:a 20 år. Då häpnade vi! Och vet ni till sist kom det ett BARN, då höll vi på att tappa hakan. Det blev proppfullt i vår lilla matsal. Och massor av nya ljud!

Klockan nio kom den lilla minibussen som skulle ta mig och tre pensionärspar till Nunnornas dal. Två par från England och ett par från Norge. Och så våran guide Jose'. Solen sken och luften var krispig.
Vi gjorde tre stopp. Två med bedårande utsikt och det tredje med likörprovning ,i Nunnornas dal ,så där kl 10.30 på fm. Man har som specialitet att tillverka kastanjelikör och kastanjekaka i byn och vi lät oss väl smaka.

Vår guide berättade historien om nunnorna i dalen. Det var så att Madeira var den enda platsen ,i mitten på 1500-talet där man odlade socker. Många blev väldigt rika och ön drog till sig pirater. De kom från Frankrike. När de landsteg i Funchal så frågade de vilka det var som hade pengarna och då sa alla att det var nunnorna. Det stämde förvisso men de ägde inte pengarna utan fungerade som bank till alla rika. Piraterna sökte nunnorna som fick fly och de gömde sig i dalen som idag kallas"Nun'sValley.Byn heter egentligen Curral das Freiras. Där tog de skydd och hade kontroll för det fanns bara en väg in i dalen. När socker sedan började odlas på fler platser i Europa kunde nunnorna flytta tillbaka till Funchal och klostret där.

Nåt annat som vår guide berättade och som vi inte hade en aning om är att Madeira har 260.000 invånare,de flesta i Funchal men från Madeira har det utvandrat 300.000 personer till Venezuela. Detta på grund av bl.a arbetslöshet. Man skojar på Madeira och säger att om alla skulle återvända så skulle ön sjunka.
Arbetslösheten är idag 25 %. Man lämnar sina barn till förskolan vi 4 månaders ålder, barnen börjar skolan vid 5 års ålder. Vår guide var inte glad åt de lokala politikerna på ön. De bara lägger pengarna i sina egna fickor. Landet har ett "ungt demokratiskt" styre.Portugal var en diktatur ända fram till 1974 då diktator Salazar störtades i en oblodig revolution. Han var diktator mellan åren 1933-1974 och en mycket god anhängare och vän till Franco i Spanien.

Nog om detta. Jag fick i alla fall en trevlig pratstund med det norska paret. Det behövde jag. Det blir inte så mycket sagt på den här semestern minsann. De hade gjort precis som jag flytt,fast från  Norge,för att vädret varit så fruktansvärt dåligt.

Väl tillbaka på hotellet igen var det dax för vila och sol.

Ikväll har jag gjort nåt väldigt roligt. Jag hittade ett gym som hade klasser i bl.a. Body Balance och zumba. Så jag bokade in mig. Båda passen leddes av män vilket är lite ovanligt i min värld. Zumban var svår jag fick slita hund för att hänga med. Inga genomgångar utan bara full fart från start.

När det sen var dax för BB kände jag inte heller igen mig. Det visade sig att det var det nya programmet Body Balance 63 nyligen släppt från Nya Zeeland. Jag körde på i två timmar sammanlagt.Fick portugisiska instruktioner på BB passet. Inte helt lätt det heller ska jag säga. På vägen hem sen skulle jag köpa mig en sallad på "mitt matställe" då blev jag bjuden på en limonciello. Jag skrattade med servitriserna och sa: Det är inte varje dag jag kommer från träningen drypande av svett och dricker limonciello på väg hem.

Nu ska jag natta min mimosabukett och släcka lampan.