Till sist blev det ändå lite spännande när hon som städar/står i receptionen och sköter köket kom in till mig och berättade vilka bussar jag skulle ta till Botaniska trädgården.. Alla lyssnade. Hon kämpade med sin engelska och jag kämpade med henne. Till slut gav vi upp. Jag sa att jag förstod fast jag inte gjorde det. Gick ut till henne och kollegan sedan istället och då löste vi det så att de sa: Fråga nån karl därinne i stan det finns massor av dem. Hihi.
Igår berättade hon att hon aldrig varit till Botaniska hon orkar inte när semestern väl kommer då vill hon bara vila. Hon jobbar alla dagar utom en och när hon kommer hem måste hon städa huset och sen åker maken på arbetet mellan 21.00-06.00. När ses de då,tänkte jag.
När jag kom till stan och skulle fråga en karl så fick det bli busschauffören han pekade och jag hittade. Problemet var bara att bussen just gått och nån ny skulle det inte komma på en och en halv timme. Just då ringde kyrkklockorna och manade till högmässa. Ja, la det långa benet före och gav mig av mot kyrktornet som jag såg en bit bort.
Tänk att i Sverige går vi bara i kyrkan till jul. Men när vi är utomlands så går vi ofta på mässa senast i Positano. Det är nåt visst med att se kyrkorummet när det är fyllt med människor och det pågår nåt därinne istället för att man ska gå runt där inne och bara titta på allt.
Idag var det proppfullt med folk. Jag vaggades i i den obegripliga portugisiskan ( den låter faktisk lite rysk i mina öron). Jag förstod att det var Petrus som var på tapeten.Blundade och lät mig vila i "tonerna". När vi kom till kollekten var det dax för mig att smita ut. Jag hade planerat att lägga min kollekt i händerna på några som tiggde utanför kyrkan. Jag brukar inte ge till tiggare men idag tyckte jag att pengarna passade bättre hos dem.
Så bar det av upp för backarna. Busschauffören körde lika vilt som taxichauffören häromdagen. Brant var det och jag blundade. Så var vi framme regnet hängde tung över oss och jag gjorde inte alls vågen som igår. En botanisk trädgård på vintern kan inte spraka av färger, Solveig. Nej, det hade jag väl kunnat tänka ut. Det fanns en mängd fåglar där däremot.Många olika sorters papegojor. De satt i burar och när jag stannade till så tittade de på mig och såg ut som de sa: Snälla,kan du hjälpa mig ut härifrån?Jag avbröt min vandring bland fåglarna och gav mig hän i en souvenirbutik istället . Där hade kvinnan tråkigt så vi pratade på och tittade på allt jag ville se och så blev det några"fynd" jag blev kvar för länge.Så länge att jag fick springa till bussen i regnet.
Det klarnade upp och jag bestämde mig för att gå på restaurang.kände mig less på att äta take away på rummet. Har läst om den portugisiska maten och hittade en resturang som serverade den.Jag tog in en tomat och löksoppa med pocherat ägg och sen åt jag grillad papegojfisk med sallad. Den första en specialitet och fisken nyfångad ( sa de i alla fall, jag kunde ju inte se det för den var ju grillad).Gott var det i alla fall.
Så blir det kväll igen och jag nattar mina mimosor och släcker sänglampan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar