Det första dagen i Bergamo

Den första dagen på semestern är alltid speciell tycker jag. Det spelar ingen roll att vi varit här förut. Intrycken blir extra starka första dagen, nuet extra närvarande. Så också den här dagen.

Eftersom jag är förkyld och maken fyller år på lördag så försökte jag lura ut honom på en promenad för att jag själv skulle kunna gå på stan och se om jag hittade nån present men det gick inte. Nej, tyckte han vi går på stan på förmiddagen sen kan vi ta en promenad på eftermiddagen. Sagt och gjort jag kunde inte protestera utan fick inviga honom i mina planer. De vill säga: Säj till om du ser nåt du önskar dig så ska jag köpa det mitt framför näsan på dig. Slå in det i ett paket och låta dig "bli överraskad"på lördag.

Vi strosade oss genom förmiddagen. Var både till Katedralen och Basilikan. Satt på bänkar på dessa båda platser.Lyssnade på italienska guider som stod med sina små grupper i hörnen och viskade. Vi tiitade på de makalösa konstverken i kyrktaken och förundrades över tidens gång.

Så blev det lunch och dax för den sedvanliga pizzan i parken. Sen en powernap.

På eftermiddagen tog jag linbanan upp till toppen av berget. Torbjörn tog som vanligt det långa benet för och anlände samtidigt med linbanan hmm...

Vi irrade bland kullerstensgränderna höll på att gå vilse men tog oss hem till sist.

På kvällen hade vi bestämt oss för en Aperole med tillhörande antipasti på Caffe del Tasso. Caféet är legendariskt med anor från 1400-talet. En njutning att bara sitta där.

Därefter börjar vi irra efter en restaurang. Vi tog rygg på några fransmän men gav upp det projektet efter att ha stirrat på flera menyer tillsammans med dem.Plötsligt tyckte vi att vi hittat ett hål i väggen som låg lite off. Det visade sig vara en stor restaurang. Väl inne konstaterade vi att det bara var italienare där. Det bådade gott och gav utdelning. Vi fick vår risotto och vandrade hem i kvällningen.