Tredje dagen.

"Tredje dagen"på våra semestrar är oftast ingen vanlig dag. Det brukar  innehålla nån slags psykologisk härdsmälta. Tidigare när vi var fyra som reste kunde denna härdsmälta börja lite tyst i nåt hörn av familjen och utan att man märkte nåt sen sprida sig som en löpeld tills den fångat oss alla. Allt som tidigare varit så vackert, så fyllt av upplevelser så färgat i de mest ljuvliga kulörer förvandlades då till ett enda stort Bläääää.....Inget var kul längre och alla ville åka hem. Denna "Melt down" brukade vara ett dygn sen brukade vi alla kravla oss upp för att sen plötsligt känna, att NU började semestern.

Så numer när vi reser tillsammans, maken och jag så brukar vi varna varandra och vara lite extra observanta just den här dagen. Så också i morse.

Vi hade planer på att ta en en mil lång promenad fram och tillbaka till Barbaresco. Kanske skulle vi stanna upp lite,lyssna inåt och inte utmana oss idag. Vi pratade med Rita. Och "Rita ritade"på kartan och berättade vad vi kan göra om vi vill ta bilen istället. Vi kunde åka till Cherasco oststaden, sen till Cortemilia nötstaden och sen......den borgen och den borgen.

Vi tog med oss vår GPS och hoppade in i bilen. Väl framme i Cherasco undrade vi: vad är nu detta, inget torg, inget som ser fint ut. Ostaffär här,ostaffär där. Ok.

Efter att ha försökt att skaka av mig födelsedagsbarnet lite fint fick jag vara mera brysk och säga: Kan du sitta här en stund så kommer jag snart. Min utflykt gav föga napp. Men efter kaffe lyckades jag skaka av mig honom helt en stund. Han sprang runt och ringde och smsade tills jag plötsligt dök upp. Vi lämnade Cherasco utan vidare avtryck i själen.

Sen gör vi samma upptäckt i nästa stad 15 minuter bort. Vad är nu detta, vi stannade inte ens utan begav oss till mer kända trakter.

Vid vår första resa hit till Piemonte mötte vi en norsk vinimportör. Han berättade att han för länge sedan lämnat det uppnästa Toscana för att köpa sina viner här istället. Han beskrev Barolo,Barbaresco och La Morra som kungarna och drottningarna som bar sina huvuden högre än alla andra, inte förnäma men värdiga. I skuggan av dessa fanns bl.a Neive och Serralunga som små prinsar och prinsessor. Åk till Serralunga sa han där precis som här i Neive får ni viner till mycket bättre priser och ibland till och med bättre än bland de stora. Sagt och gjort vi besökte en vinproducent i Serralunga. Vi fick vår rundvandring djup in hans vinkällare. Vi köpte vin och vi vinkade till hans 95-åriga mamma när vi lämnade gården.

Nu återvände vi til Serralunga. Inte för att handla vin utan för att strosa och äta lunch.

När vi sitter där och äter börjar vi prata om hur de hade det i dessa borgar förr i tiden. Vi har förstått att de utkämpades många krig mellan kullarna. Men hur gick det till, var det som i Sagan om ringen? Orcherna kom sättandes nere i dalarna. Borgarna stängdes, kvinnor och barn gömdes.rustningarna skramlade,vapnen togs fram. Hur orkade dessa människor. Varför var en enda kulle så viktig. Vi har till och med läst att de kom farandes från Spanien. Hur var detta möjligt? Vi måste nog läsa på mer.

Den sedvanliga härdsmältan har hittills uteblivit idag. Vi hade en jättefin stund i Serralunga. Vi gjorde några bottennapp för övrigt men det är väl så det är. Vi undvek promenaden och resan till nötstaden,det kanske räddade oss vem vet.