Vägen kantas av små ekar, lavendel, rosmarin och icke att förglömma FIKON. Vi har nog aldrig ätit så många fikon under en vecka, i hela vårt liv.Vi får gröna fikon till frukost av Jeanette också.
Väl uppe möts vi av ännu en stad med en ringmur och kyrkan högst upp. Apricale kan slänga sig i väggen när det gäller höjd. Vi blickar ner på "vår stad".
Lunchen äter vi på ett litet ställe, det enda i byn som är öppet förresten.
Sen bär det av nedåt ingen.
Vi går och planerar för doppet i poolen,ljuvligt!
Och när vi är nästan framme så händer det, det som händer inte alltför sällan i vår familj, nämligen att det blir nåt mer, liksom.Vi kommer på att vi ska boka bord på den restaurang som vi planerar besöka senare under kvällen. Den här gången är det maken som skapar det som sen blir mindre bra.
Vi ska bara ta en genväg upp till restaurangen och så är det igång.
Ja vet säger han: Vi går här! Sen blir det: Nja kanske inte. Och sen nej,det blev fel men nu är det för sent att vända, vi måste fortsätta.
Efter 45 minuter är vi uppe, det som skulle ta 10 minuter. Vi balanserar på en smal stig som ibland störtar ner i slänten. Det är taggigt och buskigt och varmt som h-vete.
Jag är arg som ett bi när jag kommer upp. Har ni varit på träningspass med en instruktör som säger: Ge järnet nu och toppa genom att gå på rött när det gäller puls. Och ni gör det,doserar kraften tar i så att ni får blodsmak i munnen och så säger den arme f-n ( förlåt men jag återvänder ALDRIG till dessa pass) : Och så tar du i och ger lite till!! Nu när du gett allt du har.Då vet du vad som händer,det brinner i huvudet du tänker på mord.
Så blev det för mig kan jag säga. Jag skulle aldrig kunna mörda min älskling, han är min stora kärlek.Men jag fräste och vara sur en lång stund. Det var ju inte hans fel. Han blev ju också trött men just då fick han för allt,allt och lite till.
När vi kom hem kastade vi oss i poolen och glömde det som hänt. Och restaurangbokningen undrar ni hur gick det med den? Jo, restaurangen var stängd den kvällen. Så allt vår möda var helt i onödan.
Det blev middag på torget istället.
I morse sa vi adjö till Jeanette. Det var full fart på henne och de övriga för stället skulle bli fullbokat innan kvällen. Vi köpte deras egen producerade olja och grannes producerade honung, båda jättegoda.
Sen bar det av ner till Isolabona,grannbyn. Där köpte vi Torta Verde. Har fått det till frukost varje morgon och den har varit vansinnigt god. Alla har sitt eget recept på denna quische som är fylld med avorioris,squash,spenat eller det grönt du själv bestämt dig för.
Resan fortsätter upp mot Casale Montferrato. Vi har bokat ett B&B som heter Dalla Nonna och ligger utanför stan i en by som heter Cella Monte.
GPS:n för oss rakt upp till toppen av denna borg och där fastnar vi. Det är omöjligt att vända så Torbjörn får backa ned. Vad nu då, vad hände. Vår GPS har fört oss troget genom landet och så nu, totalt haveri.
Nåväl vi hittar fram till slut och träffar den c:a 75-80 åriga damen som äger Dalla Nonna hon heter Minella.Jag blir så imponerad av dessa kvinnor som driver sina B&B. Hon säger glatt: Jag kan ingen engelska och jag berättar att jag inte kan nån italienska och sen viftar vi på, utan att ge oss. Hon berättar att det inte finns någon öppen resturang i byn utan att vi måste bege oss iväg en bit, en mil ungefär. Jag ber henne boka bord på en restaurang. Den är lite fin med god mat och bra viner. Vi inser nästan direkt att dit vill vi inte. Visst vill vi ha god mat men goda viner från Piemonte kan vi vara utan. Vi ska köra bil och lägga oss tidigt
Vi bestämmer oss för att försöka hitta en affär istället. I vår by finns det en,med få saker och lite mat så där slår vi till och köper fyra päron. Vi träffar en kvinna som står och plockar frukter i sin häck. Hon verkar vara i den tron att om man bara ARTIKULERAR TYDLIGT Så kommer de att förstå min italienska. Och så höjer hon rösten lite också. Så där står vi och talar med höjd röst och gott uttal och inte blir det mycket bättre av det. Vi förstår i alla fall att det är bra att vi har bil för vi måste åka till Scala, en bit bort. Hon ger oss varsin passionsfrukt! från häcken.
Innan vi beger oss dit så inser vi att vi måste avbeställa bordet vi bokat. Jag ringer och frågar kvinnan om hon talar engelska och det gör hon förstås inte. Sen utvecklas en konversation som blir ungefär så här på engelsk-spansk-italienska från mig.
Jag: Vi inte ha nåt bord. Reservation.
Kvinnan: Ni vill boka bord?
Jag: Nej, vi vill inte ha nåt bord. Sju och en halv (19.30)
Kvinnan: Jag är ledsen,jag förstår inte, kan du ringa ett annat nummer?
Jag: :( Nej för allt i världen är du galen, ge mig inte 12 siffror på Italienska, det klarar jag aldrig.) NO,NO!!!!
Jag igen: Vi vill inte ha nåt bord. 7 1/2 (19.30) NO,NO!!!
Kvinnan: Ahhhhh! Välkommen tillbaka!!
Jag: Tack,Tack! ( lättad och glad)
När hon sen lägger på tänker jag att hon säger till sin kollega: Herre Gud! Det ringde en galen turist som sa att hon inte ville boka bord här. Obegripligt jag fattade ingenting. Varför kan dom inte lära sig lite italienska i alla fall innan de ger sig på att ringa, tur att säsongen är slut så man får vila huvudet.
Sen säger hon: Förresten, jag gömde säga att Minella från Dalla Nonna ringde och bokade ett bord för två personer klockan 19.30. Vi sätter dem vid fönstret därborta.
När jag kommer till bilen säger Torbjörn: Vad bra du gjorde som avbokade bordet på telefon när de inte kunde engelska. Jag ler lite och sträcker på mig. Och sen tänker jag, du anar inte hur det gick till.
Vi beger oss till grannbyn och hittar en öppen affär. Jag rusar in glad i hågen. Affären har många flaggor utanför och ser lite pampig ut. Väl inne står jag som förstenad, den är proppfull av kött!!! Vi befarar det värsta, det ser ut att bli en kväll med päron till middag.
Men vår vana trogen ger vi inte upp så lätt. Maken kör och jag rusar in på baren,till "gubbarna" och där blir det napp. De visar oss till ett litet hål i väggen och ni kan inte ana vad vi får köper där: Torta Verde! Jippi!!!
Och inlagda paprikor, inlagd auberginer och persikor som gör oss lycklig. Vi åker hem till Minella som tar fram tallrikar och bestick så äter vi vår måltid på rummet med en strålande utsikt från borgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar