Nu är det dax.

Nu har finska paret 1,2,3 och engelska familjen 1 och 2 åkt hem. Släkten från Småland är ovänner så alla är på varsitt håll. Barnen är trötta och gråter. Så nu är det dax att åka hem (nej, jag bara skojade).Men det känns i alla fall som en ny trupp runt poolen.

Jag tog en bild på min solstol innan jag gick upp till rummet efter att ha badat för sista gången. Efter en halv timme tittade jag ut och då hade nån fyllt min plats. Det fanns många solstolar att välja mellan men denna någon valde min och jag vet varför, den var så bra. Bra hela dagen liksom. På morgonen fräsch med lagom skugga. Mitt på dagen för varm i två timmar precis som alla andra och så på kvällen så ljuvlig ända fram till klockan sex. 

Igår sa vi hejdå till våra städerskor. Hon som vi träffat här i tre år nu har bytt och städar numer villorna men ibland hjälper hon vår unga städerska. Igår hade de pyntat sängen i hopp om dricks. Dricks blev det och foto och kram. De ha försett oss med orkidéer alla tolv dygn. Så fint att se på och så trevligt på bordet och bänken.

Vi har sagt hejdå till alla nu och skickat hälsningar till GM( general manager) som är i Bangkok. Det har vi lärt oss i alla fall säg för allt i världen inte Vichit när man pratar med personalen om honom, det är GM och inget annat.

Jag träffade en så trevlig trainee i morse i receptionen. Hon var sugen och prata engelska och berättade att hon läst business and management på universitet i Phuket hon praktiserade i fyra månader på hotellet och hoppade på arbete. Jag sa till henne när du jobbat några år kan du bli GM. Då såg hon överraskad ut och fnissande. Jag? Sa hon. Ja, du sa jag. Självklart! Nånstans på nåt hotell kanske här kanske nån annan stans.

Ja, det är tuff att lämna värmen trots att jag vet att det är fint hemma. Men två veckor till här skulle inte vara fel. Livet är så enkelt. För det svåra vill jag glömma. Nu stundar besöken på sjukhuset och kylan. Jag har i alla fall boostat mig allt som går så nu bär det av.