Så var vi här igen.

Det har gått tre dagar sen vi landade. Mitt jetlag har varit svårare än vanligt och så har jag ont på nätterna. På dagarna går det bra,då är jag bara dålig i höften precis som vanligt. Jag går men jag kan inte promenera. Jag har deppat för det men nu reser jag mig igen.

Vi har blivit mottagna på ett alldeles underbart sätt. Vi blev ju bekant med vd sist vi var här och fick hans guldkort. Så när det var dax att boka så valde vi inte booking.com utan skrev direkt till honom. Jag skickade en bild på fotot med ram( på oss)  som vi fick innan vi reste i mars sen skickade jag med en bild på rummet.

Så vi fick vårt rum till ett bra pris, vi fick en seafoodbarbeque och en massage i deras spa.

Väl framme kom det bubbel på rummet och när vi gick till poolen på eftermiddagen fick vi en Mai Thai. Vi blev"vippade" som bara den  men vi är inte så bra på det. Vi blir lite generade när personalen börjar surra runt oss som bin. Det räcker så bra med deras vanliga vänlighet.

Igår kväll var det seafoodbarbeque. Vi träffande vd Vichit som han heter. Han tittade länge på oss och när vi pratat en stund och så sa han:Ni ser så hälsosamma och lyckliga ut jag tror att ni haft ett långt och lyckligt liv ihop. Ja, sa jag vi har levt ihop i 33 år. Precis vad jag trodde sa han och så kan jag se att ni kommer att fortsätta att leva lyckliga ihop mycket länge till. Ja, vad ska man säga när man står där mitt uppe bland alla grillade fiskar, sushi och vinflaskor. Vi tackade och log. Sen sa vi till varandra: Det kanske var en välsingnelse, vem vet.

Till middagen var det thailändsk dans och så elddans. Det nya för kvällen var att en ung svensk pojke klev upp och gjorde den första delen. Han slungade elden hit och dit och UTAN MÖSSA. Mamman i mig vaknade och jag tänkte: Oj, oj akta håret! 

Sen kom han som "brukar görat". Inte för att jag vet om jag sett just honom sist vi var här.Det är nåt med de där eldslungandet som gör mig sorgsen,det blir värre och värre för var år som går. De unga män som uppträder måste träna mer och mer för att fånga publiken. Nu brann hela pinnar och han skulle slänga och fånga dem. Kasta högt, fånga, snurra runt på ryggen, under benen ja,usch hit och dit.Jag har sett så många som bränt sig så hemskt överallt.

Annat är det med thaidansen, den plingar på i lugnt mak. Publiken gäspar lite förutom de som är här för första gången de filmar och fotar förbrilt. Varje dans har en berättelsen, synd att ingen berättar den. Det kanske skulle ge en ny dimension eller så blev det kanske för segt. På Bali brukar det vara ett väldigt berättande och danserna är långa. För det intresserade är det spännande för det blir både teater och dans i ett.