Förlåt mig,Rotorua!

Nu är vi i Rotorua och vi bor billigt på ett legendariskt hotell som heter Prince Gate.
Men innan vi kom hit hade vi en sån där dag man inte ska skriva om här på bloggen för här ska man bara beskriva det tjusiga. Men ok gårdagen är viktig för den fortsatta processen på vår resa, så jag berättar lite.

Vi gav oss av från Whitianga vid tiotiden och bestämde oss för att ta den där fina vägen som vi aldrig fick se i förrgår när vi åkte på den grusiga "ormvägen". Allt började så bra. Vi gick ur bilen fotade utsikter och åt lite frukt ,väldigt fridfullt. Sen började det,vägen snirklade sig och det gick inte att köra fort. Då vaknade "Picco Troberg " i maken,han raisade fram längs den vackra kusten och sa: så här kan vi inte hålla på vi kommer ju aldrig fram.
Susanne L från familjen L hade berättat för mig om de vackra röda träden som skulle blomma till jul. Och här kantades kusten av dessa, otroligt vackert men vi stannade bara 5 minuter så jag fick en bild. ( Jag lovar jag ska skriva ett helt inlägg om dessa träd senare,otroligt vackra.Jag ska fota dom nån annanstans)
Nu flög vi fram ända tills det var dax för lunch, Torbjörn var helt slut och ville inte äta.
Jag höll ångan uppe en stund till efter vår paus men sen fick jag spunk.Vad ska vi ta oss till vi kan inte hålla på så här på dessa skitvägar,va, f-n har vi gett oss in på sa vi i mun på varandra.
Och jag gick an än värre: Vad ska vi till det där, j- la Rotorua och göra, där luktar det illa och det bubblar och har sig och jag är inte ett dugg intresserad av sånt där ,alla bara säger att vi måste dit och jag vill inte. Efter ett tag lugnade sig Torbjörn och sa :Men du ville ju till hobbitmuseet i Matamata det har du ju pratat om så länge. Det är ju här efter vägen.Då svarade jag:Jag vill inte dit,kör så vi kommer fram!!!!
Och så höll det på ända tills vi kom fram.Redan en och en halv mil utanför stan luktade det ruttna ägg,svavel alltså.
Vi fick en studio och den var fin men när jag läste i hotellets information att hotellet vilade på heta källor som värmde upp hotell tänkte jag: Ta mig bort vi kommer att flyga i luften innan vi kommer härifrån,sen somnade jag ( inte utan mat den här gången dock)

Idag har vi varit till Te Puia. Där rök det och dånade i marken,Torbjörn var helt lyrisk och hade långa föreläsningar för mig om all energi som fanns därnere och om jordvärme och jordens uppkomst.Och det var väldigt spännande däruppe jag måste erkänna det och ta tillbaka det jag sa igår.
Vi var på en till Maorikonsert och dom skrek,vände på ögonen och räckte ut tungan och det är häftigt att se hur dom gjorde för att skrämmas förr innan dom visste om besökarna var vän eller fiende.Och än idag kan man se dessa cermonier i början på rugbymatcherna.
På eftermiddagen tog vi en härlig promenad längs sjön i solen och när vi kom hem badade vi i hotellets terminalbad och blev alldeles mjuka i skinnet. På kvällen blev det indiskt på en trevlig veranda på Indian Star.
Så nu kan jag bara säga:
Förlåt Rotorua för allt elakt jag sa om dig igår, vi har haft en underbar dag här idag.