Vi reser från Nelson till...vi vet inte var.

Vi ger oss av efter frukost,vägarna är raka och kantade av frukt och grönsaksförsäljning. Underbart för såna som oss( jag återkommer till det i senare inlägg). Vi närmar oss kusten samtidigt som jag läser i Lonely Planets.: Vi ska resa en sträcka som dom rankar som Top Ten i världen. För er som läser det här och har rest sträckan kring Big Sur, Highway 1 i Kalifornien så ska vägen vi ska åka nu likna denna. Och det gör den!
Vi kommer ut på en fantastisk sträckning med stopp hela tiden. Lunchstopp och en massa fotostopp.
Vi blir euforiska och glömmer tid och rum en stund.

När vi vaknar till liv igen så börjar jakten,var ska vi bo?
Snart upptäcker vi att det är fler ute i samma ärende,hur kunde vi missa det?
Vi ser många ställen men struntar i dom. Och när vi börjar fråga oss omkring så är många fullbokade.
Till sist får vi napp på ett ställe som är fullbokat men ger tipset, lämna vägen här och res inåt landet 5 km och där hittar ni ett jättefint ställe. Sagt och gjort vi gav oss av. Och där mitt på landet nära regnskogen låg ett litet motell som hade en stuga till oss. Det var inget vanligt motell precis utan 6 små stugor.Byn heter Paroa.
Glada över vårt nya hem gav vi oss ut på en träningsrunda som kompletterades med både yoga( för min del) och situps med armhäv för maken.
Kvällen avslutades med intagande av medhavd,middag dvs. rester. Gott och mysigt!

Nu är det lika som igår. Inga bilder än på ipaden så det blir några bilder från igår i nationalparken Abel Tasman.