Så bar det av till Nelson.

Ja,vad ska jag säga i detta inlägg.Nu var vi inte bara vilsna hobbitar utan som Humle och Dumle(dom skafferiet ni vet,ni som tillhör det läsare med lång erfarenhet)
Det började med att vi inte hade bokat nån biljett på färjan och det var den 23 december vi skulle över till Picton! Hur tänker vi,eller varför hade vi slutat tänka snarare.
Ja,vi fixade i alla fall en dyr biljett och med ett sent klockslag,vi skulle vara i Picton 00.15 och sen på hotell vid 02.00 inte den bästa starten på julafton om man så säger.Jag skrev ett mail och meddelade vår sena ankomst.
Nåväl resan gick bra och faktiskt också färden på ännu en " Ormväg" men denna gång med asfalt.Not a big deal numera. Picco T kopplar på autopiloten och jag tiger och glor i kurvorna.
Vi var framme 02.05.

Då började helvetet. Det stod en lapp på receptionsdörren att vi skulle gå till grannhotellet för att få nyckeln. Så gjorde vi. Dörrarna var stängda med det stod att vi skulle plinga på så så gjorde vi. Därinne var det julmusik på högsta volym,och ingen kom. Vi började banka och försökte komma runt huset men utan att lyckas. Och så höll det på. bank och pling!
Vi gick tillbaka till hotellet för där fanns ett telnummer vi skulle ringa,out of order,sa Telefonsvararen.Va i h-vete! Ska vi sova i bilen! Fram med hotellets nummer och då se då blev vi vidarekopplade till nattreceptionisten och han sa: oj,oj jag trodde dörrklockan var kopplad till telefonen. Hmm,en sån där liten vanlig plinga ni vet,suck! Vi var arga och hade hållet på en halvtimme och trodde eländet var över men nej. Han gav oss rummet och vi fick ett handikappanpassat rum närmast vägen. Och en loftgång där vi var sist i raden,så alla skulle kuta förbi oss när vi skulle sitta där tryckta efter väggen
Vi var så arga och trötta så vi svävade en decimeter ovanför madrassen innan vi somnade. Efter fyra timmar var vi uppe igen. Och sa till varandra här stannar vi inte en minut till om vi inte får byta rum.
Och jag iväg till receptionen.Merry Christmas sa den vänliga damen bakom disken. This is not a Merry Christmas ,väste jag. Förklarade vad vi varit med om och hon såg blek ut. Hennes man anslöt och det visade sig vara ägarna.Om vi inte får ett nytt rum nu så måste vi härifrån. Vi har ingen tid att förlora det är julafton.Hur kan ni lägga oss i ett sådant rum i fyra nätter.
Som tur var hade dom ett rum kvar. Vi flyttade in. Strax efter kom mannen och bad om ursäkt igen och bjöd och på frukost,vi fick ta precis vad vi ville.
Vi tröstade oss och julafton tog sin början.