På väg mot Akoroa

Morgonen startade med en intensiv frukost. Det var värdparet,hans bror och fru, vi och ett spanskt par. Vilken aktivitet, det spanska paret hade just anlänt till Nya Zeeland,hon pratade engelska men han bara spanska. Dom blev jättenyfikna på vår resa till Douptful Sound. Så det blev ett tipsade och översättande i full fart. Sen ville vi ha tips om Akoroa och Kaikoura och eftersom dom övriga fyra är från Christchurch så hade dom massor att ge på tips och kartor för vägval. Frukosten slutade med ett fotograferande i full fart alla var på gång och skulle iväg. Fascinerande hur helt okända människor kan få en sån kontakt och ha så roligt under en frukost.

Vi gav oss av och var nöjda med att vi fått veta att det bara skulle ta fyra timmar inklusive paus.
Glada och avslappnade ( för avslappnade visade det sig) tuffade vi på mot vårt mål.
Och se där då hände det. Vi kom till några vägval och jag sa till Torbjörn ( där har vi en GENVÄG, illavarslande men ingen av oss reagerade) konstigt sa vi båda vägen går uppåt men när vi tittade igen såg vi att den skulle dela sig igen,så då skulle det säkert ordna sig. Vi pratade på och glömde att vi inte kom till nån fler korsning. Vägen var fin och gick genom ett landskap med får,hjortar,kor och tjurar. Inte många bilar men men det var ju en genväg.
Efter några mil blev vägen plötsligt grusväg och sen kom en skylt no exit. Hjälp vi fortsatte
men det blev bara värre, inte som "ormvägen" men inte bra.
Torbjörn sa ,vi har en bil efter oss så då bestämde vi oss för att stanna och stoppa honom.
En ung man från Danmark visade det sig. Han var på väg ut för att jaga. Och ja,vi var på väg åt helt fel håll. Det var bara att vända för det skulle ta stopp. Han gav sig iväg och 300 får bääääade på oss. Vi var lång borta från all ära och redlighet och hade tappat en timme.

Så kom vi till Akoroa till slut. Vi skulle bo på Grand hotell, vi förstod att det inte skulle vara flott men med anor och det stämde.vi fick ett bra rum med balkong. Det var jättevarmt ute och stan var full med folk. Akoroa är en fd fransk boplats och har därför en stor influens från Frankrike.
Vi tog en promenad och hittade en fin restaurang,Le petit Bistro. Där åt vi sedan väldigt gott.

Vårt hotell är så anrikt att det saknar internet till gästerna. Så därför får vi gå och sätta oss utanför biblioteket där man kan surfa på deras nät gratis. Så kvällen avslutades där tillsammans med andra som också fått samma information som vi.


Nu har maken korrekturläst texten och lämnar in sitt veto när det gäller beskrivningen av ansvarsfördelningen då vi körde fel!!! Man kan inte både köra på krokiga vägar och läsa kartan,säger han.