Jag har min väninna med mig.

Jag har min väninna med mig. Jag har känt henne i 58 år nu och jag tycker så mycket om henne. Det har inte alltid varit så ,till och från har vi inte haft det så lätt tillsammans. Men under många år nu har det varit bra. Hon är pigg, klok och nyfiken. Jag är mer eftertänksam och långsammare än hon. Jag har döpt henne till Sollan nu.
Vi har pratat mycket den här veckan. Annars får hon ju vara lite i bakgrunden när det är många andra med. Jag hör henne småprata på därinne i mig men det blir inte alltid nån dialog. Bara de stunder när jag sitter och funderar.

Härom morgonen satt hon på min sängkant 05.20 och ville prata om var vi lärt oss om Madeira sen vi kom hit.
Är du inte klok sa jag. Vi ska sova nu.
Jag är pigg sa hon. "Dak och vakna" som Thilde skulle sagt.
Men jag ville inte,sa jag. Hur det nu än var så fick jag henne att lugna sig. Om hon somnade om vet jag inte men hon var i alla fall tyst.

Nu de sista dagarna har vi haft en livlig diskussion om hur vi ska planera de tre sista dagarna här.  Hon har hela tiden tyckt att vi först ska till Nunnornas dal,sen på Levadavandring och vår sista dag en bussutflykt runt hela ön. Jag har varit mer tveksam och har efter mycket diskuterande fått min vilja igenom. Nämligen att åka till Nunnornas dal och träna som igår kväll och sen ta den här dagen som den kommer och strosa runt. För att i morgon ge oss iväg på Levadavandring. Det finns en risk med den planeringen och det är att det regnar i morgon. Vi tittar flitigt på yr.no. och det ser lite vanskligt ut. Om det nu blir så att det regnar får det bli en busstur i morgon istället. Hon har varit lite sur för att jag inte gav mig men nu är hon nöjd,nu har vi suttit i solen och mått gott hela morgonen.
Ibland är det så att hon får bestämma och göra såna planeringar som den ovan och då ligger vi ofta trötta och nöjda men med tankar om att det faktiskt hänt saker som vi kunnat valt bort om vi tänkt efter. Det är inte på det tråkiga man bränner ut sig. Men det finns det som är roligt och så finns det det som är ROLIGT!

När vi mediterar ibland är hon lite jobbig. När vi ska lyssna på mantrat så sitter hon där och pratar på. Jag säger åt henne att blunda och vara tyst och så gör hon det. Men hon gör precis som en liten treårig tjej som tycker meditation är alldeles för stillsamt.Hon kniper ihop ögonen och sen efter en kort stund öppnar hon det ena och så det andra och så är hon igång igen med sitt småprat.
Det är också dagar då vi lyckas sitta stilla båda två och vara med mantrat. Då är det ibland som att vi sitter på en liten ö strax under bröstkorgen och tittar ut inne i kroppen och lyssnar på ljuden och ser vilket ljus som är där inne. Magen som burrar färgen som ibland är röd. Hjärnan som ibland ligger stilla i sin skål och vilar eller som skrynklat ihop sig till en hård bulle som inte får ro. Ja, upplevelserna är många därinne.

Nu får ni inte tro att jag har blivit galen på semestern. Jag njuter av min tysta retreat. Den gör att jag hör mina tankar så bra, Sollan och jag när vi pratar på. Mina känslor blir också tydliga i konturen.

Dagen väntar på mig. Solen skiner,fåglarna kvittrar och vi ska ut på vift,Sollan och jag.