Sommardag

Igår när vi kom fick fick hålla på en stund innan vi hittade stället och värdinnan. Det gick inte att ringa i området pga av alla berg som verkar vara ivägen överallt.

Men till slut så fann vi Jeanette och hon oss.

Vi var ganska trötta och hungriga efter resan så vi tog oss upp till deras krog och fick en utsökt middag. Precis vad vi behövde kan jag säga. Livsandarna återvände och glädjen med dem.

Apricus Locanda är ett litet pensionat som ägs av ett par som heter Jeanette och Arturo. Det finns fem rum här. Vi fick ett lite större rum med egen veranda.

Jeanette tog emot oss med kaffe och kaka på verandan utanför frukostmatsalen. Solrosor på bordet och en fantastisk utsikt.

I morse när vi vaknade sken solen. Frukosten serverades ute och vi njöt. Vi fick tips på några promenader och bestämde oss för en som skulle gå upp till byn och sen ner igen. Ja, vår vana trogen, så skulle vi ju själva kunnat lista ut att vi inte skulle vara nöjda med det. Nej då efter ett irrande i de mest makalösa gränder hittade vi till slut ut på torget igen. Och då fick vi ju se en väg som gick mycket högre upp än den vi planerat gå på. Sagt och gjort, dit kunde det ju inte vara så långt tyckte vi. Och inte var det lång men det var varmt. Med en liten vattenflaska i packningen tog vi oss upp,upp. Olivträd,fikon( idag igen),tomater, lavendel,mimosa och rosmarin. Det gick absolut ingen nöd på oss. Men så vi svettades. Solen stekte och vi irrade upp bland bergen. Till slut träffade vi ett svenskt par som hjälpte oss hitta vägen till utsikten ner över staden och sen vidare ner till oss. 

Vi fick veta att de blivit så förtjusta i Apricale att de köpt ett hus här.ingen dum ide' alls tycker vi.

Väl nere igen blev det lunch,tack och lov ( det händer att vi glömmer den, som igår tex). Därefter tog vi oss tillbaka till vår boning för ett dopp i poolen.

Vid 17.00 hade vi bestämt oss för en tur till kyrkan. Man firar en familjehögtid här idag så det är helgdag. Vi fick veta att det skulle vara en ceremoni och sen en procession utanför kyrkan. Sagt och gjort vi tog plats i kyrkan för att sen invänta den ofta vackra procession som följer.Biskopen kom också och det var en stor högtid i trakten.Men efter en timmes Ave Maria, Gloria och Hallelulja gav vi upp för då skulle det bli nattvard. Vi fick aldrig se avslutningen men det gjorde inte så mycket.Vi gav oss istället ner till affären och handlade.

Vi går ofta på mässor i kyrkor i olika länder. Det finns nåt meditativ över dessa stunder. Det är spännande att sitta och titta på kyrkobesökarna som ofta är många.Fantisera om vilka de är och se hur de småpratar med varandra.

Ikväll är det tid för läsning och kontemplation. Skönt! I morgon väntar en långpromenad till en by som ligger högt upp i bergen långt över vår by.

I morse tänkte jag varför traskar vi runt som vi gör, det finns många som oss förvisso. Men idag var vi ganska ensamma.

Jeanette gav oss ju också förslag om en tur till San Remo, där kunde vi köpa jättesnygga väskor och skor. Vi hörde det inte ens. För oss är det motion och frejdighet som gäller. Glitter och glamour är får inte mycket plats på våra semestrar.