Olle och Simon har dukat upp en jättefin frukostbuffé ute under tak i trädgården. Det är ju inte läge att äta därute precis så vi tar varsin bricka med oss till rummet. När vi går tillbaka mot rummet blåser det upp i kaffekoppen så kaffet skvätter ut över brickan.
Redan igår kom frågan från Linnea: Mamma, kan vi inte stanna en natt till? Ja, du får prata med pappa och höra vad han tycker om att vara ensam hela helgen säger jag. Det gör hon och pappa tycker att vi ska fortsätter njuta av vår mor-dotter helg.
Vi kollar om det går och vi får till och med ha kvar vårt rum.
Efter frukost blir det pedagogikläsning för Linnea och mys i korgstolen för mig. Vid tolv har vi blivit lovade lunch,soppa med bröd ute i trädgården. Det kommer nya gäster med båten.
När vi ätit tar vi en promenad till ravinen och utsiktsplatsen. Trots att jag varit här fem gånger tidigare har jag aldrig sett dessa platser. En djup ravin som klyver ön, intensivt grön mossa och så höstens alla färger på löven. Fint. Och sen utsiktsplatsen där det finns en liten bräda att sitta på för att beundra utsikten,vi ser långt upp mot Ö-vik. Havet är intensivt blått.
Sen blir det några timmars läsning igen och så en ny promenad ner till udden. Vågorna är höga även idag och vi sitter på stenarna och pratar om när Linnea vindsurfade på Bali för några år sedan. Jag insåg när hon berättar att det är tur att man inte vet allt som mamma.
Man kan bli saltvattenförgiftad. Det var nåt nytt för mig. Då kräks man och är sjuk i flera dagar. Det blir man för att man svalt för mycket saltvatten förstås.Sen har man ingen flytväst när man snurrar runt i vågorna och ramlat av brädan. Det visste jag nog men det ville jag inte veta. Och så kan man få brädan i huvudet och bli medvetslös och drunkna det var inget hon sa men det tänkte jag. Hugedamig ! Varför får man inte var kloss i kloss med sina ungar hela livet. Är det verkligen nödvändigt att de ska bli stora och växa upp.
Det blir kväll och vi tänder ljus i skymningen. Vi går till Olle och Simon och får en god middag som vi bär på bricka till vårt rum.
Mörkret faller och de enda ljud som hörs är vinden och det enda vi ser därute i mörkret är stjärnorna. Stjärnhimlen är djup.
Fiiint
SvaraRadera