Äntligen en levadapromenad

Väcks av T. Här får du morgonrocken säger han. Kom nu du måste se vad fint det är ute. Vi står på balkongen och förundras, det gryr och staden ligger under oss,otroligt vacker. Vi ser fotoblixtar från de stora kryssningsfartygen i hamnen. Gästerna därnere har också vaknat och tycker precis som vi att det är en magisk stund som ska förevigar med en bild.

Solen går upp och vi bestämmer oss för att gå mot en by som ligger halvvägs till Monte. Äntligen ska jag få gå längs en levada.

Det finns 215 mil levador på den här lilla ön. Det är bevattningssystem som byggdes av slavar under 1800-talet.Djupa diken ljutna i cement samlar upp regnvatten som sedan används till bevattning av jordbruksmarken.

Efter att han gått en väldigt kort bit kommer tre foreller simmande i levadan. De har förmodligen rymt från forellodlingen som vi besökte uppe i bergen. Vägen kantas av afrikanska liljor. De flesta har blommat ut men det finns exemplar som står där i all sin prakt, lyser med sin intensivt blå färg i solen. Vägen är lite slipprig och ibland stupar det brant ner bredvid den smala stigen.  Men för det mesta är det en bred och fin stig. När vi kommer till byn är det dax att vända. Det börjar ta emot i vänsterbenet trots att jag gått så sakta. 

Så vi vänder hemåt. Väl hemma ser vi att vi ändå varit ute i en och en halv timme. Jag är lycklig.