Ska vi, ska vi inte,ska vi ,ska vi inte...

Ja, så har vi hållit på och funderat här under vår vistelse. Och det hela började i lördag eller egentligen ännu tidigare.

Vi tänker:Om vi berättar det här så kanske våra döttrar aldrig mer släpper iväg oss på resa utan stöd och det vill vi ju inte vara med om.

Nog om detta nu har jag skrivit A så nu är det dax för B.

Vi vaknar lördag morgon och äter vår frukost ute i trädgården, solen lyser och allt känns jättebra. Vi ska byta hotell och det är också lite spännande. Vi har bokat ett hotell uppe i bergen med utsikt över hela Funchal. Vi har inte speciellt bråttom,vi ska bara packa och betala boendet. Taxi bokade vi igår så den kommer till klockan tolv. Halv tolv är allt klar och vi fikar lite. 

Det blir jag som går ner till receptionen för att betala. Det är bara ägarinnan själv där och hon står och diskar. Jag säger glatt: Vi vill betala. Då ser hon lite konstig ut och säger: Ska ni åka idag? Plötsligt börjar det gro en konstig känsla i mig. Vad är det för datum idag? Jag säger till henne: I will be back in five minutes! Herre Gud vad är det för datum? Det är ju den 15/11 inte 16/11. Jag kommer upp på rummet, blek i ansiktet. Och vi stirrar i papperen, där står det, vi ska flytta den 16: de. Vad ska vi göra? Ja, taxin är betald. Vår värdinna sa,när jag rusade iväg, det är ok, jag kan checka ut er idag.

Vi måste ringa hotellet och fråga om vi får komma idag istället för i morgon.Så blir det och hon ringer tillbaka. Ja, ni kan komma men ni måste bo i sviten( dock till samma pris som vi betalat för övrigt.) Ja, det var ju inte så hemskt. 

Jag springer tillbaka till vår snälla värdinna och hon checkar ut oss och tröstar och säger sånt händer. 

Det är andra gången hon är riktigt snäll med oss. Första gången var när hon sparade frukost till oss då vi kom från vårt äventyr i Lissabon.

Vi beger oss ut till taxin och reser iväg. När vi åkt en bit tittar vi på varandra och säger: Det här får vi inte berätta för nån. Folk kommer att tro att vi har tappat förståndet.

Nu är det i alla fall gjort, vi har berättat vad som hände.Vi kan inte skratta åt det riktigt än men vi vet att det kommer att gå över. Vi har försökt analysera vad som gick fel men inte lyckats komma på hur vi kunde föra varandra in i denna tro att det var den 16/11 fast det bara var den 15:de.

Taxin släpper av oss och efter några timmar får vi installera oss i vår balinesiska svit på Madeira.