Så lätt gick det inte.

Vi kom till flygplatsen vid åtta-tiden och skulle ge oss av 9.30. Det har blåst väldigt under natten och nu var vårt flyg försenat pga fortsatta vindar. Men vi tyckte inte att de var så farligt med vindarna,Norweigan lyfte och vi blev misstänksamma. Var det strejk? Vi fick aldrig veta hur det var med det.

Det som sedan hände går till vår flyghistorien tror jag.

Vi ombads att ställa oss i kö för att få våra biljetter ombokade. Vi hamnade sist i kön med två svenska kvinnor och två norska män. Vi var så där 100 stycken kanske fler. Vi disken längst fram servade 3 kvinnor. Det som sedan hände var att ännu ett plan blev inställt. Kör fylldes på med lika många till.Jag gick fram och insåg snart att varje ombokning tog ungefär en timme. Det skulle sökas flyg, hotell vouchers skulle skrivas, taxi rekvisiotioner likaså och till sist matkuponger. Herre min skapare!

Ett rykte började florera om att vi skulle bli kvar i flera dagar. Nej, det går inte tänkte jag, jag har min tid för behandling på tisdag så det är omöjligt.

Då fann jag den, en lite kö för handikappade och sjuka och där ställde jag mig. Jag stod i kö mellan tio och halv två. Våra "vänner" stod i kön till klockan fem. Vi kom alla med flyget 22.40 till Lissabon, där vi skulle sova över. Det var bara det att efter en dags väntan på flygplatsen så var planet försenat. Vi kom iväg 23.35. Väl framme i Lissabon skulle vi alla,två busslaster, ha hotell,klockan blev halv tre innan vi kom i säng. Efter fyra timmar var det dax för frukost och transport till flygplatsen. Vi kom iväg på utsatt tid och landade i Stockholm där det spöregnade och var kallt. 

Som tur var har vi L i stan och till henne reste vi i rusningstrafiken. Hon fixade pizza till oss och vi somnade snällt.

Det kommer att ta många dagar att vila upp sig efter detta äventyr.