Utflyktsdag

Vaknar tidigt. Idag är det utflyktsdag och vi ska bli hämtade med minibuss tidigt för att göra en tur som kallas "Syd-öst"och går över en tredjedel av ön. Det är billigt med utflykter här 20 euro per person. Det lönar sig knappt att köra själv,och så ser man ju förstås mycket mer när man kan sitta och titta ut under resan.

Ön här är 5,7 mil lång och 2,2 mil bred, så man kan ju tro att vi skulle vara hemma till lunch. Men så är det inte. Det är kringelikrokigt och backigt till tusen. Idag ska vi upp på 1800 metershöjd till Pico do Ariero. Det är Maderiras näst högsta berg.

Men innan vi kommer dit ska vi till byn som är berömt för sin vide. Där görs allt i vide. Allt från små vackra korgar till stora hjortar i vide. Duktiga är de och tre små korgar blir det allt trots makens protester: Vad ska du med de där till? Ja, två ska Thilde och Oliver ha i "sitt kök"och en ska vi ha till små kakor vid"små fikastunder".Det blir så fint, tro mig. Jag hade velat handla mer men fick inte tillräckligt med stöd, vi har nämligen ingen plats i packningen.

Vi tittade på barnen som var ute på skolgården. Läraren skrek så förskräckligt åt dem inte roligt att höra. Barnen var så fina, jag tog en bild.

Så bar det av upp på berget Pico do Ariero,så högt och så kallt. Jag är då alltid fel klädd. Hade min dunjacka på hotellet och en klen tröja o regnjacka med, frös lite. Men min man han frös då inte alls han gick runt i en T-skirt och "njöt".

Det gick fantastiska levadavandringar från stationen där vi var. Hade gärna gått på en sån tur om jag varit i bättre kondition.

Vi reser vidare till Ribeiro Frio. Där uppmanas vi att dricka Poncha. Men det vill "vi inte". Klockan är bara 11 och att häva i sig starksprit den tiden är inte "our cup of Tea" men många dricker och klagar sen att det var väldigt starkt. Från den här platsen utgår två jättevackra levadavandringar. En av dem skulle jag gjort förra gången jag var här, då det regnade så mycket.

Så ska vi till Santana och där ska vi äta en förbeställda lunch på tre rätter. Lite mycket men lunchen visar sig bli trevlig. Vi hamnar vid ett bord med två engelska par ett från Yorkshire och ett från Sussex. 

I Santana ska man titta på deras hus med halmtak. Inte mycket mer att se. Här bor i alla fall 90% bönder och marken här är bördig men svårbrukad på grund av alla backar och berg.

Så resan fortsätter till Machico där regnar det så det blir ett tråkigt stopp. 

Sista stoppet är desto häftigare, det är längst ut på den östra spetsen på ön. Platsen heter Ponta de Sao Lourenco. Otrolig utsikt och ett våldsamt hav som skummar långt under oss.

Därefter ställer vi in siktet på att komma hem. Ganska möra och inte alls sugna på nån middag somnar vi sött och tidigt denna kväll.