Några dagar på rummet.

Vi kom till hotellet söndag förmiddag. Ägarinnan tog emot och berättade att hon sparat frukost till oss. Tack och lov,en snäll människa. Vi åt och bestämde oss för att glömma det som hänt på resan hit för att inte förtas av ilska och elaka tankar.

Vi vilade och efter vilan märker jag att mina möjligheter att gå snabbt försämrats. T fick stötta mig och jag fick ta i varje stol och bordskant för att ta mig fram. Hemskt! Och så fortsatte det. Söndag besök på affären och middag på restaurang. Måndag lunch och middag på restaurang. Tisdag, tur till stan med taxi fram och åter. Onsdag, vaknade jag och kunde gå utan stöd av T eller käpp. Benet kändes riktigt bra plötsligt. 

Där emellan har jag varit på rummet. Fick med mig ett bålträningsprogram av sjukgymnasten som jag desperat försökt att göra. Det var så illa ett tag att jag tyckte att jag blev sämre,inte av programmet,utan generellt.Det kändes som att benet höll på att gå av ibland. Mådde gräsligt dåligt.

Idag torsdag, linkar jag fram, stabilt och ganska långa sträckor med mina mått mätt.

Igår gjorde vi en fin tur med linbanan upp till en by som heter Monte. Byn byggdes av rika köpmän från Funchal, de behövde en plats att dra sig undan till när det blev för varmt nere i staden. Man byggde också en transportlift för att frakta gods till och från husen.En engelsman flyttade till byn och han blev så less på att måsta promenera ner till Funchal så han skapade en korg som han placerade uppe på godset och på så sätt åkte han ner till stan. Detta var starten till det som idag är en stor turistattraktion, nämligen att störta sig utför branten,två km ner till Funchal. Det står två karlar bak på kälken för att trygga turen och styra så att man inte kör ut i kurvorna.

Det här var inget vi provade men vi tittade på när modiga turister kastade sig iväg.

Vi tog istället lokalbussen ner. En buss som kringelikrokade sig ner till Lido där vi bor. 50 minuter med motorbromsade, det var ingen avslappnad färd kan jag säga.

Men i allt som är och har varit så hade vi en ljuvlig dag. Solen sken, jag kunde gå, fåglarna kvittrade och det var varmt.☀️😊

På kvällen åt vi vår favoritmat, en fisk som heter espada. Jag beställde den med banan och T med passionsfrukt. Mums!Fisken är lång och kolsvart när den fiskas upp. Den lever som mest på 1600 meters djup.